Soccer-man

Igår fick jag chansen att tillbringa hela eftermiddagen med sonen. Han blev så glad när jag kom till skolan och hämtade alla sina grejer direkt och sa hejdå innan jag ens hade skrivit på för att hämta honom.

Planen var att jag skulle hämta honom och vi skulle åka till en sportaffär och köpa ett par fotbolls skor. Sagt och gjort, efter liten promenad, bussåkning och roliga diskussioner om allt möjligt kom vi så till sportaffären. Han vart lite konfunderad av att det inte var rätt storlek på väggen, men när jag berättade att vi tittar på modellen först, sen får vi rätt storlek gick allt bra.

Mannen valde ett par vita puma. Han är inte blyg han. När vi satte dem sa han, "this size is perfect", sen packade han ner de skorna han hade på sig till affären i boxen och frågade om jag kunde bära den. Jag insåg direkt att det var omöjligt att byta skor, och vi gick runt och tittade lite i affären innan vi gick.

Sen hände något roligt. Han började helt av sig själv att spela låtsats fotboll på gatan och sprang runt och sköt bollar, dribblade bort mig och sköt i mål. Jag tror ju det var beviset för att skorna var rätt, fantasin och glädjen ploppade upp och han blev fotbolls mannen. Han frågade mig flera gånger om jag såg skottet, såg hans "moves" och liknande. Underbart.

En liten grej som satte sig i huvudet var samtalet jag fick med hans lärare. Eftersom jag vet att han har diagnostiserats med ADHD så undrade jag över hur det gick med hans uppmärksamhet och liknande - till min stora förvåning sa läraren att sonen är riktigt smart och visar inga tecken på sen utveckling eller liknande. Istället sa hon att han kan det Exet säger han inte kan. Snacka om att jag blev förvånad. Läraren sa att sonen är riktigt smart och har lärt sig att manipulera sin omgivning att få hjälp, och exet har tydligen klivit in och tagit över hela tiden. Detta är intressant och jag känner igen det hela. Exet projicerar sina ideer på omgivningen och stannar inte riktigt upp för att titta sig omkring.

En liten grej nr.2 var att det var livsviktigt att jag och sonen var hemma halv sex, för då skulle de äta och ritualen är super-viktigt. Vi var där lite tidigare, met inget ex och dotter, Efter en kvart ringde hon första gången och sa hon missplanerat lite. Efter en 20 minuter till ringde hon och sa att hon hade glömt bort att dottern var på svenska skolan, inte hos dagmamman, så efter en dryg timme och 10 minuter kom de så hem. Direktiven gäller kanske bara mig. Men jag sa inget och undvek att gå in i huset. Sa mitt hejdå och åkte. Så kan det gå när haspen inte är på!

Men, jag skall träffa läraren idag för att få en längre pratstund med henne runt sonens skolgång och allt. Men jag är inte så orolig. Efter vår eftermiddag ihop i går och lärarens observation av läget ser jag att han börjar känna trygghet omkring sig igen och agerar med självförtroende och balans. Kanske var det så att exets oro och rädsla skapat en situation av oro och rädsla - tänk hur det kan vara.

Annars är allt helt ok med mig. Jag går på 2 möten om dagen och känner mig laddad med balans och styrka. Livet har börjat stabilisera sig, och när jag gör det jag skall går det faktiskt ganska bra.

ha en bra dag allihopa.