Mardrömmen är kanske över för nu!

Hej, nu är jag hemma i umeå igen. Kom hem runt 4 och kraschade i soffan. efter 3 timmar vaknade jag av mardrömmar om exet och hur hon om och om igen har agerat i utpressning för att få sin vilja. Jag vaknade med en raceande puls och adrenalin och mpr ganska dåligt av det hela.

Men, det som just slog mig är att det faktiskt är över. Jag behöver inte fäktas med henne mer och argumentera i det absurda om idioti saker för att få se barnen - jag har ju ett fast schema som gör att jag faktiskt inte behöver ha speciellt mycket mer med henne att göra.

Endast jag kan misslyckas med att missköta barnen under de kommande två besöken, och därefter skall vi träffa en mediator igen för att göra upp om vårdnad och tid. Känns ganska otroligt att jag inte behöver längre.

Ni skulle bara veta vilka sjuka saker jag gått igenom. Sist jag bad om skillsmässa 2001 skar hon upp handleden framför ögonen på mig. Givetvis vändes detta till mitt fel och jag kuvade mig under många år, men nu äntligen är jag fri. Alla andra saker kanske behöver komma ut också, men inte nu.

Det känns dock som om mardrömmen kanske är över. Jag får tid att tänka på mitt mående, mitt sociala liv och de människor som finns omkring mig. Jag har gått i en dimma under det senaste året och försökt och försökt att hitta vägen ut och finnas där för andra - men det har mest varit så att andra faktiskt funnits där för mig.

Nä ni! Nu skall jag hitta tillbaka till lyckan och finna tillbaka tron på kärleken, vänskapen och tryggheten. Det ni!

Tack så hemskt mycket för alla fina och stöttande ord jag fått speciellt denna resa, ni är de som jag pratar om ovan!

Tack.