Hejsan allihopa.
Det var ett tag sen. Jag tror det i och för sig är en ganska positiv grej, jag har inget att klaga på och skriva av mig om! Livet tuggar på och jag njuter till fullo av lugnet och ro´n som kommit med att besöken till barnen är planerade över de kommande 6 månaderna. Vad som inte riktigt är avklarat i nu är underhållet och vårdnads tvisten.
Men, eftersom domaren inte tog hänsyn till hennes argument och godkände en upptrappningsplan med barnen så blir det nog bra. Det är bara jag som kan misslyckas.
Vad händer då då - när jag inte har kris i processen. Ja du, det verkar ju som jag jobbar alldeles för mycket och inte ägnar mig åt mina vänner tillräckligt mycket. Jag var på möte häromdagen och kom på att jag faktiskt lever väldigt mycket i framtiden. Jag vet hur varje dag ser ut och vad jag skall göra. Jag vaknar och är redo för att klara av mina göromål, jag går till sängs på kvällen helt utmattad - och tänker att jag knappt haft en timmes ledig tid under dagen. Sorgligt men sant.
Nej, jag behöver en relation som får mig att tänka på någon eller något annat. Jag är redo för att ägna mig åt en annan människa och ge massor av kärlek. Det känns i kroppen och själen att jag nu har klarat av det jag föresatte mig runt barnen och fått den frihet i sinnet som jag trodde skulle komma. Ganska häftigt faktiskt, om jag gör det jag skall och står kvar kommer mer att visa sig.
Så, i dag kommer ju första snön. Vintern och vinterkänslan kommer tågande. För mig är detta en tid av närhet, hemma kvällar och långa samtal framför brasan. Jag har fixat en öppen spis, jag har tagit hand om mitt förflutna, nu är det bara modet att möta en annan människa som är på min våglängd kvar.
Hehe, det är nog lungt, en baggis. Skall till Hudik och Gävle i helgen. Skall lämna mitt 3:e. skall bli skoj att träffa gamla vänner och gå på lite möten och så.
Kram på er.
Friday, October 31, 2008
Thursday, October 16, 2008
Mardrömmen är kanske över för nu!
Hej, nu är jag hemma i umeå igen. Kom hem runt 4 och kraschade i soffan. efter 3 timmar vaknade jag av mardrömmar om exet och hur hon om och om igen har agerat i utpressning för att få sin vilja. Jag vaknade med en raceande puls och adrenalin och mpr ganska dåligt av det hela.
Men, det som just slog mig är att det faktiskt är över. Jag behöver inte fäktas med henne mer och argumentera i det absurda om idioti saker för att få se barnen - jag har ju ett fast schema som gör att jag faktiskt inte behöver ha speciellt mycket mer med henne att göra.
Endast jag kan misslyckas med att missköta barnen under de kommande två besöken, och därefter skall vi träffa en mediator igen för att göra upp om vårdnad och tid. Känns ganska otroligt att jag inte behöver längre.
Ni skulle bara veta vilka sjuka saker jag gått igenom. Sist jag bad om skillsmässa 2001 skar hon upp handleden framför ögonen på mig. Givetvis vändes detta till mitt fel och jag kuvade mig under många år, men nu äntligen är jag fri. Alla andra saker kanske behöver komma ut också, men inte nu.
Det känns dock som om mardrömmen kanske är över. Jag får tid att tänka på mitt mående, mitt sociala liv och de människor som finns omkring mig. Jag har gått i en dimma under det senaste året och försökt och försökt att hitta vägen ut och finnas där för andra - men det har mest varit så att andra faktiskt funnits där för mig.
Nä ni! Nu skall jag hitta tillbaka till lyckan och finna tillbaka tron på kärleken, vänskapen och tryggheten. Det ni!
Tack så hemskt mycket för alla fina och stöttande ord jag fått speciellt denna resa, ni är de som jag pratar om ovan!
Tack.
Men, det som just slog mig är att det faktiskt är över. Jag behöver inte fäktas med henne mer och argumentera i det absurda om idioti saker för att få se barnen - jag har ju ett fast schema som gör att jag faktiskt inte behöver ha speciellt mycket mer med henne att göra.
Endast jag kan misslyckas med att missköta barnen under de kommande två besöken, och därefter skall vi träffa en mediator igen för att göra upp om vårdnad och tid. Känns ganska otroligt att jag inte behöver längre.
Ni skulle bara veta vilka sjuka saker jag gått igenom. Sist jag bad om skillsmässa 2001 skar hon upp handleden framför ögonen på mig. Givetvis vändes detta till mitt fel och jag kuvade mig under många år, men nu äntligen är jag fri. Alla andra saker kanske behöver komma ut också, men inte nu.
Det känns dock som om mardrömmen kanske är över. Jag får tid att tänka på mitt mående, mitt sociala liv och de människor som finns omkring mig. Jag har gått i en dimma under det senaste året och försökt och försökt att hitta vägen ut och finnas där för andra - men det har mest varit så att andra faktiskt funnits där för mig.
Nä ni! Nu skall jag hitta tillbaka till lyckan och finna tillbaka tron på kärleken, vänskapen och tryggheten. Det ni!
Tack så hemskt mycket för alla fina och stöttande ord jag fått speciellt denna resa, ni är de som jag pratar om ovan!
Tack.
Wednesday, October 15, 2008
Jobbigt, jobbigt
Hej, nu sitter jag på Minneapolis flygplats och väntar på mitt plan till rejkyavik. Är väl hemma om en 18 timmar så där. Riktigt lång resa hem...
Men, varför jag skriver är den oerhörda sorg jag känner. Jag pratade med sonen i morse när jag gick på planet, han grät lille mannen och sa att jag borde stanna och att han inte tyckte jag behövde åka längre.
Dottern sa ingenting. kanske är det hennes sätt att ta itu med detta, jag får acceptera det.
Annars känner jag att jag har redan börjat fått en hiskelig massa kraft i och med att det börjar reda ut sig. Ideer om jobbet, inspirerad och faktiskt ganska glad.
Tack för att ni läser, jag hoppas jag kan förmedla något hopp i att försöka göra det som är rätt, inte det jag vill!
"Gör för mig vad jag inte kan göra för mig själv"
Men, varför jag skriver är den oerhörda sorg jag känner. Jag pratade med sonen i morse när jag gick på planet, han grät lille mannen och sa att jag borde stanna och att han inte tyckte jag behövde åka längre.
Dottern sa ingenting. kanske är det hennes sätt att ta itu med detta, jag får acceptera det.
Annars känner jag att jag har redan börjat fått en hiskelig massa kraft i och med att det börjar reda ut sig. Ideer om jobbet, inspirerad och faktiskt ganska glad.
Tack för att ni läser, jag hoppas jag kan förmedla något hopp i att försöka göra det som är rätt, inte det jag vill!
"Gör för mig vad jag inte kan göra för mig själv"
Tuesday, October 14, 2008
check in
Hej,
Så, nu har jag sagt hejdå till barnen igen. Vi fick äntligen komma upp i rätten idag och börja prata på allvar. det enda som togs beslut på idag var vad som kallas step up plan. Jag kommer under julen få ha barnen över två nätter, och under mitt besök i mars kommer de att få stanna hos mig i fyra nätter. vi kom inte överens om vårdnad eller underhåll - hon vill idags läget ha 14.000kr i månaden, jag erbjuder 10.500. Till min glädje så sköt dom fram den diskussionen till den 30:e Oktober, då jag har en chans att faktiskt hamna lägre. Detta tack vare växelkurs och liknande.
Men, i och med att domaren gick på min linje i rätten att se mina barn så går han ju samtidigt emot exet.
Vi skall tillbaka till domstolen den 30:e Mars nästa år - för att adressera samma frågor igen.
Det står helt klart för mig att hon inte tror att jag är kapabel att sköta barnen, att jag inte har rätt att ta hand om dem eller att de mår bra av att se mig. Sorgligt, men sant.
I morgon bitti åker jag så till Sverige igen, är hemma på torsdag eftermiddag. Detta har kostat mig så mycket pengar att jag nu sitter riktigt i smeten, men jag hoppas vid min gud att jag gör rätt - och att det kommer att ordna sig.
Ha det bra, och tänk på mig.
P
Så, nu har jag sagt hejdå till barnen igen. Vi fick äntligen komma upp i rätten idag och börja prata på allvar. det enda som togs beslut på idag var vad som kallas step up plan. Jag kommer under julen få ha barnen över två nätter, och under mitt besök i mars kommer de att få stanna hos mig i fyra nätter. vi kom inte överens om vårdnad eller underhåll - hon vill idags läget ha 14.000kr i månaden, jag erbjuder 10.500. Till min glädje så sköt dom fram den diskussionen till den 30:e Oktober, då jag har en chans att faktiskt hamna lägre. Detta tack vare växelkurs och liknande.
Men, i och med att domaren gick på min linje i rätten att se mina barn så går han ju samtidigt emot exet.
Vi skall tillbaka till domstolen den 30:e Mars nästa år - för att adressera samma frågor igen.
Det står helt klart för mig att hon inte tror att jag är kapabel att sköta barnen, att jag inte har rätt att ta hand om dem eller att de mår bra av att se mig. Sorgligt, men sant.
I morgon bitti åker jag så till Sverige igen, är hemma på torsdag eftermiddag. Detta har kostat mig så mycket pengar att jag nu sitter riktigt i smeten, men jag hoppas vid min gud att jag gör rätt - och att det kommer att ordna sig.
Ha det bra, och tänk på mig.
P
Sunday, October 12, 2008
Söndag
Hej igen.
Fick vara med barnen hela dagen igår. Ojoj va skönt de var att få lite längre tid med dem. Vi fick chansen att prata, hänga ut och diskutera igenom saker och ting. Härligt är nog en sammanfattning som stämmer.
Nu till det tråkiga. När jag kom till hem till exet med barnen hade hon ställt ut väskor och boxar med mina saker utanför och sa att hon städat ur garaget. Jag kunde ställa dom vid soptunnan, eller ta dom. Detta utan någon som helst varning. Hon har det jobbigare än mig tror jag.
Till råga på allt så är hon idag också på krigsstigen igen. Vi kom överens i måndags med mediatorn att vi skulle dela på idag, jag skulle få ha barnen på eftermiddagen och hon på morgonen. I går så kom det fram att hon inte trodde att barnen skulle vara i säng för middagsluren förens kl. 3, två timmar senare än vanligt. Vilket i praktiken innebär att jag får 45 minuter med barnen innan de skall hem och äta middag. En halv dag blir alltså 45 minuter...
Tur att vi skall upp inför en domare på tisdag, för jag vet inte riktigt hur länge jag orkar med detta. Hon kämpar med näbbar och klor för att hindra mig gentemot barnen. Sen argumenterar hon för att jag inte har kontakt med dem. Inte konstigt att min kontakt är begränsad när det ser ut som det gör.
Jag ber för henne att hon kommer att finna frid i detta. Hon är bitter och harmsen för att det inte går som hon vill och är beredd att sätta barnen i mellan för att få det på sitt sätt. Jag kommer att stå kvar och kämpa för mina barn. Hon kommer att få det jobbigt med att släppa taget, men en domare kommer att tvinga henne, jag är övertygad om detta.
Kram, kärlek och kalaspuffar
Fick vara med barnen hela dagen igår. Ojoj va skönt de var att få lite längre tid med dem. Vi fick chansen att prata, hänga ut och diskutera igenom saker och ting. Härligt är nog en sammanfattning som stämmer.
Nu till det tråkiga. När jag kom till hem till exet med barnen hade hon ställt ut väskor och boxar med mina saker utanför och sa att hon städat ur garaget. Jag kunde ställa dom vid soptunnan, eller ta dom. Detta utan någon som helst varning. Hon har det jobbigare än mig tror jag.
Till råga på allt så är hon idag också på krigsstigen igen. Vi kom överens i måndags med mediatorn att vi skulle dela på idag, jag skulle få ha barnen på eftermiddagen och hon på morgonen. I går så kom det fram att hon inte trodde att barnen skulle vara i säng för middagsluren förens kl. 3, två timmar senare än vanligt. Vilket i praktiken innebär att jag får 45 minuter med barnen innan de skall hem och äta middag. En halv dag blir alltså 45 minuter...
Tur att vi skall upp inför en domare på tisdag, för jag vet inte riktigt hur länge jag orkar med detta. Hon kämpar med näbbar och klor för att hindra mig gentemot barnen. Sen argumenterar hon för att jag inte har kontakt med dem. Inte konstigt att min kontakt är begränsad när det ser ut som det gör.
Jag ber för henne att hon kommer att finna frid i detta. Hon är bitter och harmsen för att det inte går som hon vill och är beredd att sätta barnen i mellan för att få det på sitt sätt. Jag kommer att stå kvar och kämpa för mina barn. Hon kommer att få det jobbigt med att släppa taget, men en domare kommer att tvinga henne, jag är övertygad om detta.
Kram, kärlek och kalaspuffar
Saturday, October 11, 2008
Heldag
Hejsan. Idag är en stor dag, jag skall få tillbringa hela dagen med barnen. Känns faktiskt lite nervöst, det var länge sedan. Men...
Jag hyrde ett hotellrum för natten så det finns plats för oss under eftermiddagen. Jag har laddat hem bamse filmer så det finns nått att titta på, samt att jag kollat vad som händer i stan så vi vet vart vi skall.
Fleet week är här, det betyder en massa flygplan, skepp och hangarfartyg. Vi skall åka ner till embarcadero och titta på skepp en stund - köpa lite mat och sen ta oss till hotellet för en eftermiddags tupplur. Inte för att jag tror att de kommer att sova, men vi ligger lågt en stund i alla fall.
Annars så fick min advokat tag i hennes advokat i går. Hon lät som om hon höll med om att vi borde förlikas innan rättegången, men om hon inte hinner med att läsa allt kommer hon att be om försening. Vilket jag kanske kunde räknat ut, men jag kan inte stanna längre och måste hem till jobbet. Jag får hoppas på att allt går som det skall på tisdag och vi finner en väg. Det hela hänger på exets advokats förmåga att förmedla möjligheterna till exet. Vilket inte är en lätt sak.
Men, så är det. Jag måste lämna över och tro på att det blir bra. Nu skall jag hoppa i duschen och göra mig redo för dagens härligheter.
Hej!
Jag hyrde ett hotellrum för natten så det finns plats för oss under eftermiddagen. Jag har laddat hem bamse filmer så det finns nått att titta på, samt att jag kollat vad som händer i stan så vi vet vart vi skall.
Fleet week är här, det betyder en massa flygplan, skepp och hangarfartyg. Vi skall åka ner till embarcadero och titta på skepp en stund - köpa lite mat och sen ta oss till hotellet för en eftermiddags tupplur. Inte för att jag tror att de kommer att sova, men vi ligger lågt en stund i alla fall.
Annars så fick min advokat tag i hennes advokat i går. Hon lät som om hon höll med om att vi borde förlikas innan rättegången, men om hon inte hinner med att läsa allt kommer hon att be om försening. Vilket jag kanske kunde räknat ut, men jag kan inte stanna längre och måste hem till jobbet. Jag får hoppas på att allt går som det skall på tisdag och vi finner en väg. Det hela hänger på exets advokats förmåga att förmedla möjligheterna till exet. Vilket inte är en lätt sak.
Men, så är det. Jag måste lämna över och tro på att det blir bra. Nu skall jag hoppa i duschen och göra mig redo för dagens härligheter.
Hej!
Thursday, October 9, 2008
lazy day
Hejsan,
Igår hände det inte så mycket - barnen var med deras mamma och jag gled mest omkring hela dagen. Hann med två möten och en 2,5 timmar lång tupplur. Jag kände vid 12 att jag var helt slut och gick och la mig en stund. Sov som en klubbat säl - ursäkta uttrycket.
Annars tänker jag mycket på 3:e steget, att lämna över. Just nu handlar det mycket om det, jag har gjort vad jag kan, lämnat svar på de uppgifter jag blivit tillfrågad etc. Vad som har visat sig är att tack vare exets strulande har mina advokat kostnader gått i höjden. Just nu ser det ut att landa runt $7500, vilket är $2500 mer än beräknat. Skit jobbigt. Men, jag kan inte kräva henne på dessa pengar och hon är som hon är - helt oresonlig.
Men, återigen - att lämna över detta har visat sig vara det som skall göras. Jag har tillbringat många stunder slitit mitt hår för denna oresonlighet. Jag har försökt att förändra mig, henne, situation, miljö - allt, men inget har fungerat. Börjar äntligen förstå hur det står till, att lämna över detta till ödet och lita på att jag gjort vad jag kunnat.
Det kommer att bli bra, jag tror ju faktiskt det. Väntan och tilltro är inte mina starka sidor, men de växer och blir bättre. Till slut skall det nog bli bra.
P
Igår hände det inte så mycket - barnen var med deras mamma och jag gled mest omkring hela dagen. Hann med två möten och en 2,5 timmar lång tupplur. Jag kände vid 12 att jag var helt slut och gick och la mig en stund. Sov som en klubbat säl - ursäkta uttrycket.
Annars tänker jag mycket på 3:e steget, att lämna över. Just nu handlar det mycket om det, jag har gjort vad jag kan, lämnat svar på de uppgifter jag blivit tillfrågad etc. Vad som har visat sig är att tack vare exets strulande har mina advokat kostnader gått i höjden. Just nu ser det ut att landa runt $7500, vilket är $2500 mer än beräknat. Skit jobbigt. Men, jag kan inte kräva henne på dessa pengar och hon är som hon är - helt oresonlig.
Men, återigen - att lämna över detta har visat sig vara det som skall göras. Jag har tillbringat många stunder slitit mitt hår för denna oresonlighet. Jag har försökt att förändra mig, henne, situation, miljö - allt, men inget har fungerat. Börjar äntligen förstå hur det står till, att lämna över detta till ödet och lita på att jag gjort vad jag kunnat.
Det kommer att bli bra, jag tror ju faktiskt det. Väntan och tilltro är inte mina starka sidor, men de växer och blir bättre. Till slut skall det nog bli bra.
P
Wednesday, October 8, 2008
Ok, detta skall nog gå det me´
Så var det Onsdag. Har varit här i en vecka nu och känner att det går ganska bra. Provade att prata med exet om en förlikning igår, men jag börjar på allvar inse vad hennes begränsningar är och innebär.
Tillbringade förmiddagen på sonens skola igår. Riktigt roligt att få se hur han har det i skolan och hur bra det faktiskt går för honom i den nya skolan. Till saken hör att han under de senaste två åren genomgått flera olika terapier och liknande. Rapporterna som kommit från dessa är genomgående att han har stora behov av specialist hjälp etc. Men, enligt läraren och vad jag igår kunde se har han normala social funktioner. ADHD, som han blev diagnostiserad med syns inte alls. Han ligger lite efter i att skriva, rita och räkna - har inte riktigt fått styr på pennan och kopplat den med hjärnan så att säga. Men, de framsteg han gjort och de färdigheter han visar ger mig lugn och ro. Sonen är ok.
Dottern är smart på ett helt annat plan, hon är 2 1/2 och räknar korrekt till tio, kan läsa visa saker på skyltar och kommer ihåg gatan de bor på, bussen vi skall ta dit och känner igen miljöer som de passerar i bil. I går så tog vi tåget från skolan och hem - rätt var det var så säger hon att det är här de passerar varje morgon på väg till sonens skola! Vidare så är vissa av hennes resonemang helt otroliga - konsekvens tänkandet är väldigt utvecklat och hon har helt klart för sig vad som pågår.
Skoj hur det kan bli med två så olika människor. Sonen är kramig och känslig, dottern är ensamvarg och oberoende. Men, jag får pussar hela tiden och njuter stort varje gång.
Idag skall min advokat prata med hennes för att se om vi kan finna en förlikning, jag hoppas att hennes advokat kommer att vara resonabel. Men, i och med att mina inkomst uppgifter ser annorlunda ut, och tilltron till mig är noll, kan de bestämma sig för att försöka ta mer pengar. Men, jag har lämnat sanna uppgifter och inte undanhållit något. vad hon gjort är att sökt belopp baserat på tidigare inkomster, vilket var jättemycket. Men, vi får hoppas att det finns en högra makt som hjälper mig i detta och gör rättvisa!
P
Tillbringade förmiddagen på sonens skola igår. Riktigt roligt att få se hur han har det i skolan och hur bra det faktiskt går för honom i den nya skolan. Till saken hör att han under de senaste två åren genomgått flera olika terapier och liknande. Rapporterna som kommit från dessa är genomgående att han har stora behov av specialist hjälp etc. Men, enligt läraren och vad jag igår kunde se har han normala social funktioner. ADHD, som han blev diagnostiserad med syns inte alls. Han ligger lite efter i att skriva, rita och räkna - har inte riktigt fått styr på pennan och kopplat den med hjärnan så att säga. Men, de framsteg han gjort och de färdigheter han visar ger mig lugn och ro. Sonen är ok.
Dottern är smart på ett helt annat plan, hon är 2 1/2 och räknar korrekt till tio, kan läsa visa saker på skyltar och kommer ihåg gatan de bor på, bussen vi skall ta dit och känner igen miljöer som de passerar i bil. I går så tog vi tåget från skolan och hem - rätt var det var så säger hon att det är här de passerar varje morgon på väg till sonens skola! Vidare så är vissa av hennes resonemang helt otroliga - konsekvens tänkandet är väldigt utvecklat och hon har helt klart för sig vad som pågår.
Skoj hur det kan bli med två så olika människor. Sonen är kramig och känslig, dottern är ensamvarg och oberoende. Men, jag får pussar hela tiden och njuter stort varje gång.
Idag skall min advokat prata med hennes för att se om vi kan finna en förlikning, jag hoppas att hennes advokat kommer att vara resonabel. Men, i och med att mina inkomst uppgifter ser annorlunda ut, och tilltron till mig är noll, kan de bestämma sig för att försöka ta mer pengar. Men, jag har lämnat sanna uppgifter och inte undanhållit något. vad hon gjort är att sökt belopp baserat på tidigare inkomster, vilket var jättemycket. Men, vi får hoppas att det finns en högra makt som hjälper mig i detta och gör rättvisa!
P
Tuesday, October 7, 2008
Hårda bud i Mellerud
Hejsan. Igår så hade vi den första delen av skillsmässo-förhandlingen. Medling och upprop var på agendan. Efter orientering och information satt vi i två timmar på eftermiddagen med en professionell medlare som försökte få oss att komma överens om barnen och tid med barnen. Exet klarade inte att erbjuda en plan, utan bad om att en domare skall avgöra. Hon satt i två timmar och försökte argumentera för vad barnen behöver och hur de behöver deras mamma.
Efter en timme sa medlaren till henne att hon måste kompromissa, men då bad hon om att få vänta tills en domare säger hur det skall vara nästa tisdag.
Hon hade i alla fall skaffat sig en advokat som inte hade tid denna vecka. Detta innebär att jag kommer att få boka om biljetten och kommer så hem till Sverige nästa onsdag. När det blev klart att det är 3 extra dagar tog det Jami 1 1/2 timme att kompromissa fram ett schema som gör att jag får se barnen under denna tid. Helt sjukt.
Jag kände igår att jag blev helt slut. Gamla frustrationer och hopplöshet i hennes oförmåga att resonera med bådas behov i fokus. allt det gamla kom upp igen. Efter att ha gått en lite promenad med barnen på eftermiddagen så tog jag mig till ett möte. Skönt att få landa och prata lite om det där. Tog mig sen till hostellet och kraschade i säng.
Skall åka och se lite på River skola idag. Skall bli skoj att få vara Pappa med ansvar öbver att lära mig hur det går för honom i skolan. På eftermiddagen skall jag hämta båda barnen på¨Skandinaviska skolan.
Jag har haft roligare dagar än igår, men om jag gör rätt i alla mina förehavanden så kommer detta att bli bra. Jag känner någonstans att jag gör rätt och ber om något som är realistiskt och rätt. Detta med kommer att passera.
Nu skall jag ägna mig åt jobb i några dagar, plus eftermiddagar med barnen.
Kram
Efter en timme sa medlaren till henne att hon måste kompromissa, men då bad hon om att få vänta tills en domare säger hur det skall vara nästa tisdag.
Hon hade i alla fall skaffat sig en advokat som inte hade tid denna vecka. Detta innebär att jag kommer att få boka om biljetten och kommer så hem till Sverige nästa onsdag. När det blev klart att det är 3 extra dagar tog det Jami 1 1/2 timme att kompromissa fram ett schema som gör att jag får se barnen under denna tid. Helt sjukt.
Jag kände igår att jag blev helt slut. Gamla frustrationer och hopplöshet i hennes oförmåga att resonera med bådas behov i fokus. allt det gamla kom upp igen. Efter att ha gått en lite promenad med barnen på eftermiddagen så tog jag mig till ett möte. Skönt att få landa och prata lite om det där. Tog mig sen till hostellet och kraschade i säng.
Skall åka och se lite på River skola idag. Skall bli skoj att få vara Pappa med ansvar öbver att lära mig hur det går för honom i skolan. På eftermiddagen skall jag hämta båda barnen på¨Skandinaviska skolan.
Jag har haft roligare dagar än igår, men om jag gör rätt i alla mina förehavanden så kommer detta att bli bra. Jag känner någonstans att jag gör rätt och ber om något som är realistiskt och rätt. Detta med kommer att passera.
Nu skall jag ägna mig åt jobb i några dagar, plus eftermiddagar med barnen.
Kram
Sunday, October 5, 2008
Brittsommar
Hejsan igen.
Igår fick jag se lilleman vara med i en fotbolls match. Tänk va roligt det kan vara med 10st 5-6 åringar som springer och jagar bollen. Sonen gjorde två grejer som gjorde pappa stolt som en tupp! Den ena var en glid tackling som fällde den andra snyggt och fint ;-) den andra var en rusning med bollen framför sig mot mål. Skotten kom inte ända in i mål, men en lagkompis gjorde mål i alla fall. Dottern satt i mina armar hela matchen och kramades och mös.
Sen tog vi bussen tillbaka till stadsdelen där de bor och käkade räktacos med lite ost och svarta bönor. Utan att jag behövde hjälpa till eller mata så åt de upp sin mat och verkade riktigt nöjda.
På eftermiddagen så var planen att jag skulle vara där mellan halv fem och fem. Efter att ha varit femton minuter sen så kom jag till huset och fann att ingen var hemma. När jag gick ner till lekplatsen och fann dem där fick jag mig en utskällning efter noter. femton minuter sen och jag blev överöst av ilska. Som straff för att jag var sen kortade hon ner besöket och ställde sig riktigt på tvären. Konstigt hur det kan bli när ilskan kommer upp. Men, jag vet ju hur jag skall handskas med detta och kom i tid. Hon bad hemskt mycket om ursäkt och bjöd in mig en stund.
Jag sa till henne att jag är medveten om att det kanske handlar om gamla rädslor som kommer upp. Men, efter så här lång tid känns det ganska opassande när hon sätter sig på tvären så hemskt som hon gör. Direkt kom saker som: det här funkar inte, Hon skall inte hjälpa till och liknande. Sorgligt hur det är, men så har det varit hela tiden.
Idag skall jag hämta dem tidigt och vara med dem till eftermiddagen. Skall hämta dem vid nio och åka och kolla på sjölejon i Fishermans Warf. Om det fungerar skall vi också försöka åka spårvagn.
love, peace and pinches.
Igår fick jag se lilleman vara med i en fotbolls match. Tänk va roligt det kan vara med 10st 5-6 åringar som springer och jagar bollen. Sonen gjorde två grejer som gjorde pappa stolt som en tupp! Den ena var en glid tackling som fällde den andra snyggt och fint ;-) den andra var en rusning med bollen framför sig mot mål. Skotten kom inte ända in i mål, men en lagkompis gjorde mål i alla fall. Dottern satt i mina armar hela matchen och kramades och mös.
Sen tog vi bussen tillbaka till stadsdelen där de bor och käkade räktacos med lite ost och svarta bönor. Utan att jag behövde hjälpa till eller mata så åt de upp sin mat och verkade riktigt nöjda.
På eftermiddagen så var planen att jag skulle vara där mellan halv fem och fem. Efter att ha varit femton minuter sen så kom jag till huset och fann att ingen var hemma. När jag gick ner till lekplatsen och fann dem där fick jag mig en utskällning efter noter. femton minuter sen och jag blev överöst av ilska. Som straff för att jag var sen kortade hon ner besöket och ställde sig riktigt på tvären. Konstigt hur det kan bli när ilskan kommer upp. Men, jag vet ju hur jag skall handskas med detta och kom i tid. Hon bad hemskt mycket om ursäkt och bjöd in mig en stund.
Jag sa till henne att jag är medveten om att det kanske handlar om gamla rädslor som kommer upp. Men, efter så här lång tid känns det ganska opassande när hon sätter sig på tvären så hemskt som hon gör. Direkt kom saker som: det här funkar inte, Hon skall inte hjälpa till och liknande. Sorgligt hur det är, men så har det varit hela tiden.
Idag skall jag hämta dem tidigt och vara med dem till eftermiddagen. Skall hämta dem vid nio och åka och kolla på sjölejon i Fishermans Warf. Om det fungerar skall vi också försöka åka spårvagn.
love, peace and pinches.
Saturday, October 4, 2008
confusios
I går var jag på sonens skola en stund. Enligt läraren går det bra för honom. Han visar inga som helst tecken på ADHD eller sensory integration som verkar vara diagnosen. Men i samma veva så syns det att utvecklingen är sen. Han kan inte rita ett ansikte, eller räkna riktigt. Han kämpar upp till fyra, fem - men sen tar det slut och blir 8,10, 15 o.s.v.
Satt just nu också och läste igenom alla doktors rapporter och börjar inse ett mönster. När jag flyttade för två år sen var symptomen som störst. Sonen visade på stora motorik och känslo-störningar. Kanske inte så konstigt med tanke på att pappa flyttat och mamma var arg. Ungefär samtidigt som jag började besöka dem regelbundet började motoriken och känslorna sluta svalla. Jag vill inte döma bort några diagnoser eller underminera deras viktighet, men det verkar som exet glömt att berätta det mest viktiga av allt, att vi separerat och jag flyttat till Sverige. Så även att vi bråkat mycket under de senaste åren hemma.
För nästan tvåå år sedan hade han två diagnoser; Sensory integration och ADHD, nu har han en; ADHD - läraren på skolan sa att hon faktiskt inte sett några ADHD tecken hos honom. Det som är är att han är sen i utvecklingen av rita, skriva och räkna. Men enligt henne handlar detta om träning och åter träning.
Sonen har det riktigt bra idag. Han ler, skrattar och visar större självförtroende än vad jag sett innan. My man!
Dottern däremot är det inget som helst fel på, hon ler och testar gränser som varje 3 åring gör. Man glömmer lätt att hon är snart 3 år. Hon är listig och full av bus. Hon är också medveten om det mesta. Hon vet att jag älskar henne och hon vet mycket väl att pappa finns där.
I dag skall jag upp och se sonen spela fotboll. Skall bli skönt att få heja på honom och se hur det går. träning halv 10, och match halv 11 - sen lunch.
Får se hur det blir på eftermiddagen, men jag somnade halv åtta i går kväll och vaknade runt 6 i morse, så kanske jag är utvilad. Men, jag blev affekterad av Exets spel igår, hon vände hela skillsmässo-ansökan mot mig och sa att hon kunde nog komma överrens om vi provat, men jag var ju tvungen att söka i domstol, så då måste hon svara upp. Skitsnack tror jag - hon har kunnat förlikas i flera veckor, men har bara hållit sin linje i allt.
Vi får se på måndag. Skall också tillbringa en dag i sonens klass till veckan, skall bli skoj att se hur det går.
Kram
Satt just nu också och läste igenom alla doktors rapporter och börjar inse ett mönster. När jag flyttade för två år sen var symptomen som störst. Sonen visade på stora motorik och känslo-störningar. Kanske inte så konstigt med tanke på att pappa flyttat och mamma var arg. Ungefär samtidigt som jag började besöka dem regelbundet började motoriken och känslorna sluta svalla. Jag vill inte döma bort några diagnoser eller underminera deras viktighet, men det verkar som exet glömt att berätta det mest viktiga av allt, att vi separerat och jag flyttat till Sverige. Så även att vi bråkat mycket under de senaste åren hemma.
För nästan tvåå år sedan hade han två diagnoser; Sensory integration och ADHD, nu har han en; ADHD - läraren på skolan sa att hon faktiskt inte sett några ADHD tecken hos honom. Det som är är att han är sen i utvecklingen av rita, skriva och räkna. Men enligt henne handlar detta om träning och åter träning.
Sonen har det riktigt bra idag. Han ler, skrattar och visar större självförtroende än vad jag sett innan. My man!
Dottern däremot är det inget som helst fel på, hon ler och testar gränser som varje 3 åring gör. Man glömmer lätt att hon är snart 3 år. Hon är listig och full av bus. Hon är också medveten om det mesta. Hon vet att jag älskar henne och hon vet mycket väl att pappa finns där.
I dag skall jag upp och se sonen spela fotboll. Skall bli skönt att få heja på honom och se hur det går. träning halv 10, och match halv 11 - sen lunch.
Får se hur det blir på eftermiddagen, men jag somnade halv åtta i går kväll och vaknade runt 6 i morse, så kanske jag är utvilad. Men, jag blev affekterad av Exets spel igår, hon vände hela skillsmässo-ansökan mot mig och sa att hon kunde nog komma överrens om vi provat, men jag var ju tvungen att söka i domstol, så då måste hon svara upp. Skitsnack tror jag - hon har kunnat förlikas i flera veckor, men har bara hållit sin linje i allt.
Vi får se på måndag. Skall också tillbringa en dag i sonens klass till veckan, skall bli skoj att se hur det går.
Kram
Friday, October 3, 2008
Soccer-man
Igår fick jag chansen att tillbringa hela eftermiddagen med sonen. Han blev så glad när jag kom till skolan och hämtade alla sina grejer direkt och sa hejdå innan jag ens hade skrivit på för att hämta honom.
Planen var att jag skulle hämta honom och vi skulle åka till en sportaffär och köpa ett par fotbolls skor. Sagt och gjort, efter liten promenad, bussåkning och roliga diskussioner om allt möjligt kom vi så till sportaffären. Han vart lite konfunderad av att det inte var rätt storlek på väggen, men när jag berättade att vi tittar på modellen först, sen får vi rätt storlek gick allt bra.
Mannen valde ett par vita puma. Han är inte blyg han. När vi satte dem sa han, "this size is perfect", sen packade han ner de skorna han hade på sig till affären i boxen och frågade om jag kunde bära den. Jag insåg direkt att det var omöjligt att byta skor, och vi gick runt och tittade lite i affären innan vi gick.
Sen hände något roligt. Han började helt av sig själv att spela låtsats fotboll på gatan och sprang runt och sköt bollar, dribblade bort mig och sköt i mål. Jag tror ju det var beviset för att skorna var rätt, fantasin och glädjen ploppade upp och han blev fotbolls mannen. Han frågade mig flera gånger om jag såg skottet, såg hans "moves" och liknande. Underbart.
En liten grej som satte sig i huvudet var samtalet jag fick med hans lärare. Eftersom jag vet att han har diagnostiserats med ADHD så undrade jag över hur det gick med hans uppmärksamhet och liknande - till min stora förvåning sa läraren att sonen är riktigt smart och visar inga tecken på sen utveckling eller liknande. Istället sa hon att han kan det Exet säger han inte kan. Snacka om att jag blev förvånad. Läraren sa att sonen är riktigt smart och har lärt sig att manipulera sin omgivning att få hjälp, och exet har tydligen klivit in och tagit över hela tiden. Detta är intressant och jag känner igen det hela. Exet projicerar sina ideer på omgivningen och stannar inte riktigt upp för att titta sig omkring.
En liten grej nr.2 var att det var livsviktigt att jag och sonen var hemma halv sex, för då skulle de äta och ritualen är super-viktigt. Vi var där lite tidigare, met inget ex och dotter, Efter en kvart ringde hon första gången och sa hon missplanerat lite. Efter en 20 minuter till ringde hon och sa att hon hade glömt bort att dottern var på svenska skolan, inte hos dagmamman, så efter en dryg timme och 10 minuter kom de så hem. Direktiven gäller kanske bara mig. Men jag sa inget och undvek att gå in i huset. Sa mitt hejdå och åkte. Så kan det gå när haspen inte är på!
Men, jag skall träffa läraren idag för att få en längre pratstund med henne runt sonens skolgång och allt. Men jag är inte så orolig. Efter vår eftermiddag ihop i går och lärarens observation av läget ser jag att han börjar känna trygghet omkring sig igen och agerar med självförtroende och balans. Kanske var det så att exets oro och rädsla skapat en situation av oro och rädsla - tänk hur det kan vara.
Annars är allt helt ok med mig. Jag går på 2 möten om dagen och känner mig laddad med balans och styrka. Livet har börjat stabilisera sig, och när jag gör det jag skall går det faktiskt ganska bra.
ha en bra dag allihopa.
Planen var att jag skulle hämta honom och vi skulle åka till en sportaffär och köpa ett par fotbolls skor. Sagt och gjort, efter liten promenad, bussåkning och roliga diskussioner om allt möjligt kom vi så till sportaffären. Han vart lite konfunderad av att det inte var rätt storlek på väggen, men när jag berättade att vi tittar på modellen först, sen får vi rätt storlek gick allt bra.
Mannen valde ett par vita puma. Han är inte blyg han. När vi satte dem sa han, "this size is perfect", sen packade han ner de skorna han hade på sig till affären i boxen och frågade om jag kunde bära den. Jag insåg direkt att det var omöjligt att byta skor, och vi gick runt och tittade lite i affären innan vi gick.
Sen hände något roligt. Han började helt av sig själv att spela låtsats fotboll på gatan och sprang runt och sköt bollar, dribblade bort mig och sköt i mål. Jag tror ju det var beviset för att skorna var rätt, fantasin och glädjen ploppade upp och han blev fotbolls mannen. Han frågade mig flera gånger om jag såg skottet, såg hans "moves" och liknande. Underbart.
En liten grej som satte sig i huvudet var samtalet jag fick med hans lärare. Eftersom jag vet att han har diagnostiserats med ADHD så undrade jag över hur det gick med hans uppmärksamhet och liknande - till min stora förvåning sa läraren att sonen är riktigt smart och visar inga tecken på sen utveckling eller liknande. Istället sa hon att han kan det Exet säger han inte kan. Snacka om att jag blev förvånad. Läraren sa att sonen är riktigt smart och har lärt sig att manipulera sin omgivning att få hjälp, och exet har tydligen klivit in och tagit över hela tiden. Detta är intressant och jag känner igen det hela. Exet projicerar sina ideer på omgivningen och stannar inte riktigt upp för att titta sig omkring.
En liten grej nr.2 var att det var livsviktigt att jag och sonen var hemma halv sex, för då skulle de äta och ritualen är super-viktigt. Vi var där lite tidigare, met inget ex och dotter, Efter en kvart ringde hon första gången och sa hon missplanerat lite. Efter en 20 minuter till ringde hon och sa att hon hade glömt bort att dottern var på svenska skolan, inte hos dagmamman, så efter en dryg timme och 10 minuter kom de så hem. Direktiven gäller kanske bara mig. Men jag sa inget och undvek att gå in i huset. Sa mitt hejdå och åkte. Så kan det gå när haspen inte är på!
Men, jag skall träffa läraren idag för att få en längre pratstund med henne runt sonens skolgång och allt. Men jag är inte så orolig. Efter vår eftermiddag ihop i går och lärarens observation av läget ser jag att han börjar känna trygghet omkring sig igen och agerar med självförtroende och balans. Kanske var det så att exets oro och rädsla skapat en situation av oro och rädsla - tänk hur det kan vara.
Annars är allt helt ok med mig. Jag går på 2 möten om dagen och känner mig laddad med balans och styrka. Livet har börjat stabilisera sig, och när jag gör det jag skall går det faktiskt ganska bra.
ha en bra dag allihopa.
Thursday, October 2, 2008
Hallå
Hejsan,
Nu är jag så i SF och hälsar på barnen igen. Känns riktigt skönt och faktiskt så tror jag att barnen börjar anpassa sig också. Det gick riktigt snabbt att komma in i faggorna och så.
Det är ju så att denna gång ser saker lite annorlunda ut. Jag tillbringade flera timmar igår med advokaten för att färdigställa alla handlingar för skillsmässan. Känns lite konstigt med det formella och så. Men, jag står fast vid att jag vid flera tillfällen gjort allvarliga och uppriktiga försök att sträcka ut en hand till exet för att komma överens - men som det visat sig är hon inte intresserad av att kompromissa.
En annan sak som hände igår var att jag blev pressad på pengar av henne. Hon väljer sina tillfällen med tillförsikt. Efter att ha betalat underhållet såg hon att jag hade mer pengar i handen, snabbt sa hon att hon ville ha hälften för sonens eftermiddags program en gång i veckan för att hon redan betalt det. Min tanke var att det ingår i underhållet, men nej - hon kontrade snabbt med att hon skulle bli tvungen att ta sonen från eftermiddags grupper på Skandinaviska skolan om jag inte betalade. Givetvis betalade jag en fjärdedel då jag vill att sonen skall behålla svenskan. Fult gjort av henne, och jag blir lämnad med resultatet av en bitter eftersmak av att jag känner mig utnyttjad och pressad. Det blir väldigt klart i mitt huvud och hjärta varför jag vill få ett avslut på denna karusell runt henne och hennes ageranden. Att få det svart på vitt i skrift är nog det enda som kommer att hjälpa, hoppas jag i alla fall.
En annan sak som hände var att sonen får en massa papper från skolan i en pärm. Hon sa att jag kunde kontakta skolan om jag ville ha några, men hon har ingen avsikt att vara medhjälplig. Hon har ingen kopiator hemma var hennes svar. Spydigt och kort. Detta efter jag var snäll och betalade för skolan. Sjukt bitter och självcentrerad kvinna.
Men, nu till det roliga. Min lilla dotter är nog synsk. Efter att ha gett dem lite presenter tittar hon på mig och säger att hon vill läsa Bamse boken jag tog med mig. saken är den att jag inte berättat om den eller tog den med mig, den ligger på hotellet. Först reagerade jag inte, men efter en stunds försök att förklara att måste ha missförstått, den boken sonen hade var en fotbolls magasin - så slog det mig att jag bara behöver lita på att hon vet, och bad henne vänta tills i morgon. Då tittade hon på mig och sa "ok" med ett leende på läpparna. En annan grej var att vi gick fram till en krabb-tank på restaurangen, hon tittade på en skylt och berättade för mig att det stod att man inte fick röra - vilket det stod. Hon har ännu inte fyllt 3 år.
Sonen var lite trött, han hade inte riktigt ätit i skolan - det verkar vara så mest hela tiden. Han har inte tid att äta, utan vräker i sig en monster portion när han kommer hem. I och för sig är det väl inget allvarligt, men han blir riktigt trött efter maten och höll på att somna vid bordet. Han är en riktig kämpe och gör ett jättebra jobb. Har dock lite svårt med koncentration, men jag ser en enorm skillnad bara sen i somras. Han satte sig och gjorde halva läxan i alla fall, även om han var trött.
Idag skall jag åka och hämta sonen från skolan vid 3. Vi skall åka och köpa ett par fotbollsskor inför helgens match. De förra skorna var för stora och han fick nästan svårt att gå i dem. Det är väl så att vissa skor skall man inte växa i för mycket - det gör säkert ont om de är alldeles för stora.
Skall bli underbart att få vara lite pappa på tu manhand med sonen idag. Vi måste göra lite läxor, köpa skor och åka lite buss - bara han och jag. I morgon är det dotterns tur - tror det är viktigt att de får lite ensam tid också.
Idag är det en bra dag, livet är vad man gör det till, och just nu känns det som om jag gör rätt.
Kram
Nu är jag så i SF och hälsar på barnen igen. Känns riktigt skönt och faktiskt så tror jag att barnen börjar anpassa sig också. Det gick riktigt snabbt att komma in i faggorna och så.
Det är ju så att denna gång ser saker lite annorlunda ut. Jag tillbringade flera timmar igår med advokaten för att färdigställa alla handlingar för skillsmässan. Känns lite konstigt med det formella och så. Men, jag står fast vid att jag vid flera tillfällen gjort allvarliga och uppriktiga försök att sträcka ut en hand till exet för att komma överens - men som det visat sig är hon inte intresserad av att kompromissa.
En annan sak som hände igår var att jag blev pressad på pengar av henne. Hon väljer sina tillfällen med tillförsikt. Efter att ha betalat underhållet såg hon att jag hade mer pengar i handen, snabbt sa hon att hon ville ha hälften för sonens eftermiddags program en gång i veckan för att hon redan betalt det. Min tanke var att det ingår i underhållet, men nej - hon kontrade snabbt med att hon skulle bli tvungen att ta sonen från eftermiddags grupper på Skandinaviska skolan om jag inte betalade. Givetvis betalade jag en fjärdedel då jag vill att sonen skall behålla svenskan. Fult gjort av henne, och jag blir lämnad med resultatet av en bitter eftersmak av att jag känner mig utnyttjad och pressad. Det blir väldigt klart i mitt huvud och hjärta varför jag vill få ett avslut på denna karusell runt henne och hennes ageranden. Att få det svart på vitt i skrift är nog det enda som kommer att hjälpa, hoppas jag i alla fall.
En annan sak som hände var att sonen får en massa papper från skolan i en pärm. Hon sa att jag kunde kontakta skolan om jag ville ha några, men hon har ingen avsikt att vara medhjälplig. Hon har ingen kopiator hemma var hennes svar. Spydigt och kort. Detta efter jag var snäll och betalade för skolan. Sjukt bitter och självcentrerad kvinna.
Men, nu till det roliga. Min lilla dotter är nog synsk. Efter att ha gett dem lite presenter tittar hon på mig och säger att hon vill läsa Bamse boken jag tog med mig. saken är den att jag inte berättat om den eller tog den med mig, den ligger på hotellet. Först reagerade jag inte, men efter en stunds försök att förklara att måste ha missförstått, den boken sonen hade var en fotbolls magasin - så slog det mig att jag bara behöver lita på att hon vet, och bad henne vänta tills i morgon. Då tittade hon på mig och sa "ok" med ett leende på läpparna. En annan grej var att vi gick fram till en krabb-tank på restaurangen, hon tittade på en skylt och berättade för mig att det stod att man inte fick röra - vilket det stod. Hon har ännu inte fyllt 3 år.
Sonen var lite trött, han hade inte riktigt ätit i skolan - det verkar vara så mest hela tiden. Han har inte tid att äta, utan vräker i sig en monster portion när han kommer hem. I och för sig är det väl inget allvarligt, men han blir riktigt trött efter maten och höll på att somna vid bordet. Han är en riktig kämpe och gör ett jättebra jobb. Har dock lite svårt med koncentration, men jag ser en enorm skillnad bara sen i somras. Han satte sig och gjorde halva läxan i alla fall, även om han var trött.
Idag skall jag åka och hämta sonen från skolan vid 3. Vi skall åka och köpa ett par fotbollsskor inför helgens match. De förra skorna var för stora och han fick nästan svårt att gå i dem. Det är väl så att vissa skor skall man inte växa i för mycket - det gör säkert ont om de är alldeles för stora.
Skall bli underbart att få vara lite pappa på tu manhand med sonen idag. Vi måste göra lite läxor, köpa skor och åka lite buss - bara han och jag. I morgon är det dotterns tur - tror det är viktigt att de får lite ensam tid också.
Idag är det en bra dag, livet är vad man gör det till, och just nu känns det som om jag gör rätt.
Kram
Subscribe to:
Posts (Atom)