Det börjar kännas som inflamationen går ur kroppen. Jag kände faktiskt i morse att jag har lite energi över. Att det mitt i höstmörkret börjar bli ljusare och att jag återfår lite kraft i kroppen.
Kanske är det en utmattning som legat och byggts på. Kanske är det avsaknad av barnen som påverkar. Kanske är det bara som det är.
Men, nu börjar medicinen verka. Jag börjar bli stark igen. Jag har ett datum när jag åker och träffar barnen i Mexico och livet känns riktigt hoppfullt.
Idag är det bra att vara Patric.
No comments:
Post a Comment