Vobbligt

På onsdag skall jag åka till San Francisco och hämta mina barn. Det var 3 månader sen vi sågs och det känns mycket på insidan.

Visst, det skall bli underbart och härligt på precis alla sätt som finns! Jag har hundra drömmar och bilder om hur det skall bli och kännas. Det blir alldeles säker helt fantastiskt.

Varför jag tar upp det och skriver om det är hur det påverkar mig just idag. Det är inte lätt inombords. Jag kastad mellan längtan och sårbarhet, värdelöshet och otålighet och mår ganska dåligt.

I relationen jag precis haft indrar jag hur mycket av detta som skapat situationen. Jag i alla fall min del i det hela!

Helt ärligt är det nog en hel del. Jag behöver bekräftelse och behöver kärlek. Dels så är det en hel månad med jettlagg och massor av osäkerhet i min pappa roll, dels töms jag på ganska mycket kraft som jag kanske känner att jag inte riktigt har!

Kvinnan som tagit paus från mig träffade jag igår kväll. Vi pratade och jag är fortfarande beredd att vänta ett tag för att se hur det går. Hon vill absolut inte lova något men önskade att jag kunde vänta utan löften i alla fall.

Mitt svar var lite som det brukar, jag skickade en stor bukett med blommor med bud idag!

Jag vet inte om det är rätt, men jag är en intensiv och impulsiv känslomänniska som gör så här. Jag har och en ganska låg självkänsla för tiden och har svårt att bli lämnad.

Vet inte vad som är rätt, men det hjälper i alla fall att skriva ner det.

Maktlöshet

Ibland slås jag av hur svårt jag har för maktlöshet. Att stå mitt i en känsla och inte kunna påverka.

Jag startade en ny relation i mars, började prata mer ingående med en kvinna och började känna hopp. Började faktiskt och finna tillbaka hoppet om att lita på och älska en annan person igen.

Men, visst, jag tvekade och såg fallgropar, kunde känna frustration och bli irriterad på den känslomässiga långsamhet som hon hade.

Men, mitt i allt - och som ett resultat av att hon dumpade mig i går med förklaringen att hennes situation och hennes gamla behövdes ges mer tid - gjorde det likaväl väldigt ont.

Jag vet inte riktigt vad som är rätt eller hur det borde kännas. Jag är sårad, men var kanske på väg till samma beslut själv, jag ville bli omtyckt men önskade själv få komma och gå som jag ville.

Det är lite konstigt hur det är. När någon gör så mot en själv blir man sårad, när man gör det mot någon annan känner man sig stark.

Jag gör stora framsteg i tillförlit. Jag känner att jag är på gång och får betalt för mitt arbete. Min längtan om att skapa sunda relationer är faktiskt långt kommen.

Dumpad

Jag blev dumpad idag! Känns helt för jävligt faktiskt.

Inte för att hon gjorde det på ett sätt som jag kan kritisera, eller att hon var oschysst eller på nått sätt betett sig dåligt - nej, tvärt om. Argumenten är verkliga, situationen försåtlig och hennes situation som den är.

Jag är helt enkelt inte den som hon vill investera mer kraft i just nu!

Känns som en käft smäll mitt i steget, som en magpärla när jag minst anar det och gör så att jag tappar luften.

Det är svårt att öppna sig och vika ut känslorna. Det är jättesvårt att lirka upp skalet som satt så hårt efter min skillsmässa. Jag lyckades...och räckte inte till.

Aj.

Någonstans vill jag vara den som får säga ja eller nej. Någonstans vill jag bestämma. Någonstans vill jag inte vara sårbar.

Men, jag står här och känner. Jag står kvar och tittar innåt. Jag ser mina framsteg. Jag är stolt över mitt arbete och min styrka idag.