Lite jobbigt med det mesta just nu

Hej,

Sitter i USA och trivs inte alls med mig själv. I och för sig har jag klarat mig från att trilla dit på nått sätt - men jag har haft tid att vila, tänka efter och fundera på min situation, min framtid och riktning. Och jag mår inte alls bra.

Känner en stark depression som omger mig. Olust att jobba, overksam i allt och vill bara sova hela tiden. Känner en hopplöshet för idag, i morgon, mina åtaganden och allt möjligt. Livet är bara helt för jobbigt just nu.

Kanske är det något som kommer komma ur detta som legat och grott i massor med år. En sort vilsenhet i livet som sådant. Jag tycker mig i alla fall känna igen tankarna och känslorna. Men, det som är jobbigt är min livs situation. Jag har ingenstans att bo. Fick ett nej av någon firma som hjälper till, tack vare min historia. Inga direkta jobb inom snar framtid och motgångar på massor med sätt.

Jag hade lite i bakhuvudet när jag åkte hit att jag kanske är på väg till usa. Men väl här känns det inte bra. Jag trivs inte riktigt och känner inte att det är något jag vill göra. Men, vi får se.

Angående barnen så har allt gått bra. Jag hjälper till med vad jag kan och känner lite att jag fått tillräckligt med tid med barnen för att ge dem en stabil dialog runt att jag åker fram och tillbaka från Sverige. Kanske är det någon som visar min väg i detta - för jag har i alla fall ingen aning om vart jag är på väg i alla olika små detaljer.

Men, jag har i alla fall inte önskat ruinerat min plattform, fly in i nått annat eller inte velat fly. Det är en jättesak i sig själv. Stabilitet och hopp finns kvar.

Men, jag lnskar att nån kan fånga upp mig, ge mig trygghet och ge mig kraft. Jag önskar en riktning, ett mål och en trygghet. Jag verkar inte vara kapabel att själv skapa det. Jag har faktiskt funderat lite om det är nått fel på mig i detta, om jag har aspbergers, eller nån annan skada som omöjliggör trygghet, stabilitet eller kapacitet att vara med någon annan.

Men, jag håller mig riktigt undan för andra också. Jag är inte på en plats länge nog att lära känna någon. Jag vill inte visa mitt rätta jag, eller utsätta mig för risken att bli sårad. Men, mitt i allt så vågar jag heller inte stanna kvar, eller jobba mot nått heller.

SÅ, livet suger benet just nu. Känns inte alls roligt med nått eller ser ingen inspiration överhuvudtaget.

Ge mig sinnesro...