Funderingar och möten

Hej,

Som jag tidigare skrivit är jag i San Francisco och har hand om barnen. Mina 10 dagar är över och jag har valt att stanna kvar 3 veckor för att ge extra till sonen framförallt runt skolan och läxor och liknande. I dag var det dock dotters tur då jag åkte till hennes dagis och hälsade på en timme. Nästa vecka skall jag hjälpa till med lite olika saker där så hon får lika mycket extra tid med mig hon också.

Till helgen kommer dom till mig igen. Fredag och Lördag natt. Sen är det slut på övernattningar för den här gången. Men, sen skall jag tillbaka den 25 Mars för en rättegång igen runt besök och så.

Men, som ni ser så får jag ganska mycket tid över och jag kan fundera på saker och ting. Dagarna är ju givetvis lite fyllda med jobb, men inte så mycket. Gamla bekanta, gamla kärlekar och nya typer hinns med.

En sak som slagit mig mer och mer är att jag under mitt liv haft folk omkring mig som behövt min hjälp. Oftast har det handlat om en person som sett upp till mig och lyssnar på mig. Ber om mina råd och liknande. Men min insikt i detta är att jag hela tiden omgett mig med någon sådan för att sätta mig själv i bättre dager. Visst, jag ger bra saker, hjälper till och stöttar - men jag använder det också att hävda mig och mitt. Den där lusten att vara älskad och beundrad för att bara vara Patric. Konstigt hur det kan vara. Jag måste väl inte helt sluta vara snäll mot folk i min omgivning tror jag, men jag behöver fundera på hur jag kan spara på mina krafter och möta min dåliga självkänsla inom mig istället. Den hindrar mig från att växa och våga möta någon.

Sen en annan sak, jag var på väg till en blind date härom kvällen. På väg i den mening att jag missade tiden med 10 minuter och hon hade redan dragit när jag kom fram, men jag tog mig modet och provade i alla fall. De ni!

Nu skall jag återgå till att kurera mig. Jag fick en förkylning häromdan och har tappat rösten idag. Är lite febrig och tycker mest synd om mig själv.

Hej och hej...