Sitter här i Umeå och känner lite vakuum efter resan, storstaden, barnen och pulsen av att vara i en mång-miljon stad. Umeå känns ganska tunt på en tisdag då det inte finns någonting som lockar. Kanske är stan bra för dom som gillar det stilla hemma livet - men jag har ett behov av att ha mycket som händer omkring mig.
Sa som sagt upp mig från jobbet i fredags - har inte hunnit säga upp lägenheten, men jag är inte så orolig för att få den uthyrd heller - det är många studenter som behöver bostad så det skall nog gå bra.
Men, jag måste erkänna att jag är lite rädd för hur det skall gå, och vart jag skall landa. Låg och hade jätte svårt att få tyst på tankarna i går kväll. Rädslor och känslan av att skippa tryggheten för äventyret skapar lite kaos. Men, jag tror att detta kommer att lugna ner sig och att det skall bli helt ok på alla sätt.
Jag har ingen direkt trygghet i situationen - har jobb till och med Januari så det gäller att jag börjar jaga lite. Skall försöka tillbringa december med att vara i Stockholm varje vecka för att börja sätta upp möten, påbörja lite diskussioner och se hur läget är.
Men, det är dags - och jag känner det starkt - att flytta söderut. Närmare mina goda vänner, min mamma och brorsan. Få lite mer kontakt med gamla och nyfunna vänner som jag trivs bra ihop med. Men, framförallt så längtar jag efter storstaden igen. Alla saker, neonljus, fina restauranger och mycket olika saker att göra. Härliga promenader i stan, mycket möten och bra musik.
No comments:
Post a Comment