Omotiverad

Kom hem från Dalarna igår kväll. Trött efter 6 timmars bilkörning, helt klart. Somnade runt midnatt och känner mig helt omotiverad idag.

Känner mig lite deppad, trög, bitter och lite sur i allmänhet. Kanske är det vädret - för idag är det grådassigt och halvdunkelt. Några plus i alla fall - men ingen snö som skulle lysa upp det hela lite i alla fall.

Skall börja packa ihop mitt hem denna vecka. har lite motstånd, eftersom jag inte riktigt vet var jag skall ta vägen. Skall till San Francisco i Januari - sen skall jag ju ta lite stora beslut.

Så fort jag kommer till dalarna så drar det i att köpa ett gammalt missionshus som jag tycker är riktigt schysst. Enligt min plan så har jag två år på mig att rusta det och få lite equity ut av det.

Kanske är det så det skall bli - två års jobb i Stockholm, rustande av ett gammalt missionshus och sen kanske acceptera in lite närhet i mitt liv. Som det är nu så håller jag alla känslor långt borta och vågar inte riktigt ta tag i denna rädsla av att inte duga, räcka till eller möjligheten att bli sårad.
Men, men...

På tåget

I går var det så sista dagen med förra firman. Jag lämnade in de papper som jag skulle och frigjorde mig från allt ansvar. Ojoj, va skönt. Kände att jag tar chansen med fakturan och väljer att kliva åt sidan. Om det blir probelm så får jag väl skicka den till fogden bara.

Men, efter att ha gjort färdigt så satte jag mig i bilen med katten Jansson ocg körde från Umeå till Falun. Katten var inte glad. Mycket jamande och ylande. Men, efter nån timme så började han ta det lugnt och vi satt där och pratade lite. Jag pratade om mitt, och katten klagade.

Nu sitter jag på tåget mellan Falun och Stockholm. Skall jobba på eftermiddagen och kolla på en lägenhet på söder innan jag sätter mig på tåget igen. Tror att det blir Avesta och brorsan i kväll. Styvmor är där och jag har inte sett henne sen mars månad eller nått.

Sen åker jag tillbaka till Falun, skall nog fika med nån kompis, handla jullklappar till barnen och försöka skola in katten med hundarna hos morsan. Men, jag tror att katten tar det bättre är min oro. Hoppas i alla fall att det går bra.

Söndag åker jag tillbaka till Umeå och börjar packa ihop lägenheten. Skall sälja lite dubbletter - har två likadana sängar och lite sånt.

Men, livet är helt ok. Hade svårt att somna igår - kände att det var så där massor med grejjor som snurrade och bilresan var lite stressig. Ser fram emot en lugn helg i alla fall som bara handlar om distans och julklappar till mina fina barn.

Kram på er alla.

Känns inte alls bra.

Hej. Som jag skrivit tidigare så har jag sagt upp mig från ett jobb där det inte fungerat alls bra på ett långt tag.

Igår så var det så formellt sista dagen, men vissa saker skulle städas undan idag. När jag skulle göra lite pappersexercis så upptäckte jag att de inte betalat min sista lön.

Då jag i samma veva skall lämna in en årsredovisning som jag skall skriva under kände jag att nu jävlar. Jag tog helt sonika med mig alla papper, skickade ett mail till ägarna och begärde en garanti för löneutbetalningen innan jag lämnar in några som helst papper.

Killarna i bolaget är gröngölingar som inte drivit bolag innan och började argumentera om att de inte tyckte jag skulle ha den etc. Situationen blev direkt hotfull då en kille blev superfrustrerad och nästan gick i taket.

Jävlar vad det tar på krafterna att ha att göra med killar som inte har nån erfarenhet i nått som detta. De gör helt enkelt jobb personligt och agerar i affekt. Kände mig helt utpumpad efteråt. Kom hem, skulle fokusera på ett annat projekt men kände riktigt hur kroppen skriker och huvudet bultar av frustration/ lättnad efter att ha tagit ett sunt beslut.

Det är för mig helt sant att det finns två sortens människor - de som skapar energi och de som suger ut energi av andra. De två (oerfarna) grundarna i företaget är definitivt sådana som suger ur all kraft och klagar. De manövrerar av okunskap och agerar på idiotiska sätt. Jävlar va jobbigt det har varit.

Kunskapen som kommer av detta är att man med precision skall välja sina medarbetare. Det är dom man skall tillbringa bra och dåliga dagar med - och i detta fall har jag i två företag i rad valt fel miljö. Jag hoppas att den konstellation jag nu arbetar i kan vara mer givande än tagande - det känns så i alla fall. Mer erfarenhet, mindre ego, mer kunskap och mindre kamp.

:-)

Inte bra...

Sitter just nu hemma i köket och funderar och oroar mig. I helgen så har barnen varit i Yosemite med sin mamma, en nationalpark öster ut från San Francisco ungefär 5 timmar med bil.

Vi hade en plan om att jag skulle ringa, och i lördags och söndags så provade jag en massa gånger. Men, inget svar! Sen idag, som vanligt så brukar jag ringa vid 7 deras tid för att säga hej. Efter att ha provat mellan kvart i och halv 8 får jag ännu inget svar.

Eftersom klockan ringer på skolan 10 i åtta så är de nu på väg dit hoppas jag. Men, usch va jobbigt mer oro. Massor av orealistiska bilder poppar upp i huvudet och jag har svårt att fokusera. Men, samtidigt är det inget jag kan göra nu och känner mig helt maktlös.

Får prova och nå exet på hennes jobb senare under kvällen för att höra hur de har det, om allt är ok och på så sätt stilla min oro.

Ojoj.

Nästa besök hos barnen

Hej igen. Nu var det en stund sedan jag skrev. Har som sagt sagt upp mig från jobbet, sagt upp lägenheten och flyttar till Stockholm runt Jul hoppas jag.

Har en förhoppning om att allt skall gå bra och att bostadsfrågan löser sig - det blir nog bra det här till slut.

Men, jag har i och med att jag sagt upp mig fått lite fritid runt Jul. Jag frågade exet om det var ok att få ha barnen lite extra i och med möjligheten och frågade henne om detta. Till min förvåning så tvekar hon. Kanske inte förvåning, men i alla fall till min frustration. Jag vill planera och åka - jag tror att jag i vilket fall som helst bara skall boka tiden där och gå till domstol för att få igenom det. Men, men. Känner att det kanske är frustrationen som gör det, inte min vilja.

Jag skall i alla fall flytta härifrån. Vinter mörkret har kommit på största allvar och solen går ner för 3 på eftermiddan! Helt sjukt. Alla släcker ner och går hem. Ingen vill göra nått och det är en kollektiv depression som pågår.

Är det ingen som kan liva upp denna stad! Jag funderar på att besöka jazzklubben ikväll bara för att komma ut. Lite musik en stund kanske gör kvällen enklare.

Skall åka till Kavrnbyn i morgon på fest, sen konsert på Söndag. Kanske lite clubbing på Lördag, med en liten mix av träning, innebandy och god mat. Jobbar det sista med firman nästa vecka och kör sedan fullgas med det nya i sthlm från Torsdag. Livet är nog helt ok i alla fall - känns då så.

P

Känner att...det varit lite tungrott på sista tiden.

Har tillbringat i stort sett en hel vecka hemma. Har i och för sig vart på nått möte, både på fritid och jobb - men från tidig eftermiddag till sena mornar har jag varit hemma. Kanske är det vakuumet efter barnen, tröttheten efter resan, faktumet att jag är lite sjuk och beslutet med flytt och jobb. Jo, kanske är det så - men i alla fall. Känner att det nästan blivit en depression av det hela.

Kände mig så fångad att jag nästan fick panik i går. Vad gör folk på kvällarna. Ingen aning - för jag sitter ensam hemma och misströstar.

Men, mitt i allt negativt så vet jag ju att det handlar om sjukdom, jetlagg och förändringar. Men, insikt gör ju inte tristessen mindre eller enklare att ha att göra med.

Stora funderingar kommer. Har det alltid sett ut så här? Är jag okapabel att finna ett socialt liv? Är det mig det är fel på? Ja, ni förstår - tankarna blir större och större, och sammanhanget blir mer och mer orealistiskt.

Skall försöka att gå ur lite i helgen. Måste finna lite umgänge och socialt liv - annars kommer jag att bli helt tokig. Hade lite funderingar på att åka söderut redan i helgen, kanske blir det tåg i helgen - för jag vet att jag skall vara i Stockholm på tisdag i alla fall. Men, jag tycker synd om Nelson - eller Nelly som katten heter. Vill inte lämna honom ensam igen.

Men, en av de funderingar som dykt upp är vad jag skall göra i Februari. Jag kommer vara klar med ett jobb i mitten av Januari, sen åker jag till barnen för födelsedagar. Jag funderar faktiskt på att stanna där i några veckor i stället för att göra som jag gjorde förra året - åka till solen direkt efter resan. Kanske, kanske - men det innebär ju lite problem. Exet kommer att bråka, River kommer att hoppas, och jag undrar om det är rätt. Vi får se hur det blir.

Men, jag blir förundrad över hur litet utbudet för ensamna vuxna är här i Umeå. Dom som har barn, partner eller har skolkompisar och sånt verkar ha det lättare - själv är man väl dömd till ensamhet och isolation.

Får väl gå ut och söka lite bekräftan i kväll och i morgon. Tror att vi skall gå på filmen 2012 i kväll - en äkta katastrof film som kanske passar mitt katastrofsinne.

Hörs.

Tisdag

Sitter här i Umeå och känner lite vakuum efter resan, storstaden, barnen och pulsen av att vara i en mång-miljon stad. Umeå känns ganska tunt på en tisdag då det inte finns någonting som lockar. Kanske är stan bra för dom som gillar det stilla hemma livet - men jag har ett behov av att ha mycket som händer omkring mig.

Sa som sagt upp mig från jobbet i fredags - har inte hunnit säga upp lägenheten, men jag är inte så orolig för att få den uthyrd heller - det är många studenter som behöver bostad så det skall nog gå bra.

Men, jag måste erkänna att jag är lite rädd för hur det skall gå, och vart jag skall landa. Låg och hade jätte svårt att få tyst på tankarna i går kväll. Rädslor och känslan av att skippa tryggheten för äventyret skapar lite kaos. Men, jag tror att detta kommer att lugna ner sig och att det skall bli helt ok på alla sätt.

Jag har ingen direkt trygghet i situationen - har jobb till och med Januari så det gäller att jag börjar jaga lite. Skall försöka tillbringa december med att vara i Stockholm varje vecka för att börja sätta upp möten, påbörja lite diskussioner och se hur läget är.

Men, det är dags - och jag känner det starkt - att flytta söderut. Närmare mina goda vänner, min mamma och brorsan. Få lite mer kontakt med gamla och nyfunna vänner som jag trivs bra ihop med. Men, framförallt så längtar jag efter storstaden igen. Alla saker, neonljus, fina restauranger och mycket olika saker att göra. Härliga promenader i stan, mycket möten och bra musik.

Livets nyck och överraskningar!

Igår så sa jag upp mig från den firman jag var med och startade i Februari. Jag pallar inte mer. Beslutet har växt fram och sprickan mellan oss har växt, min motivation har sjunkit helt och försvunnit och läget blev olidligt.

Situationen kom till sin spets igår när jag pratade med killarna. Deras ovilja att kommunicera, köra på mina beslut och sabotaget i att inte berätta vad som händer gjorde att jag på stående fot sa att jag slutar! Skickade ett mail till investeraren och sa att jag fått nog. Vi skall ha ett styrelsemöte på Måndag, så det blir väl ett sjuhelvetes paj kalas där - men det är dags att omge mig med människor som vill ta sig framåt och har erfarenheten att lyckas.

Jag har ju en massa projekt gående. Ett i Stockholm som kanske är på en helt annan nivå, ett här i Umeå som handlar om utbildning, samt lite små jobb som ger lite intäkter.

Men faktum är att jag nog skall flytta härifrån. Kände när jag landade här efter resan till USA i veckan att livet i Norrland inte är riktigt min grej. Kallt, folket är lite sura mest hela tiden. Misstänksamheten är stark och oviljan att vara öppen är total.

Nej, söderöver är vad jag skall! Skall säga upp lägenheten på måndag och kasta mig ut i det hela för att se hur det går. Faktum är att jag bott här i snart två år och inte riktigt trivts alls. Svåråtkomligt, litet och inte vidare socialt. Kanske lite insnöat från mitt perspektiv.

Annars har jag det riktigt jobbigt med jetlaggen sen jag kom hem i onsdags. Har ännu inte fått sova en hel natt. Några timmar på natten och några timmar på eftermiddagen är vad som bjudits. I natt så hade jag kraftiga mardrömmar till råga på allt och vaknade helt genom svettig och med hög puls. Så har det ju varit varje gång, så jag är inte så överraskad - men i alla fall, det är jobbigt likaväl.

Saknar barnen så att det gör ont i hjärtat. Är glad över hur det växer och åldras. River är arg på mig för att jag inte är där. Han sa att han inte trodde jag älskade honom eller skulle komma tillbaka. Jag tror att du kan hålla med om att detta är svårt och något man inte riktigt kan förbereda sig för. Det är väl bara att låta det vara, svara på varje fråga och hoppas att det blir bättre. Men, det är riktigt hjärte-skärande i alla fall.

Nej, flytta är vad det blir. Jag pallar inte med att sitta här och vara ensam mest hela tiden. Kanske beror det på mig, kanske inte - mest sannolikt är det en kombination av allt. Men, jag lyssnar på min magkänsla och går vidare. Där är ju så att jag bott här snart två år, så jag har ju i alla fall provat.

Kollade lite lägenheter i stockholm, ser ut att kosta runt 8-10 tusen, för 50kvm. Det får väl gå under en period - eller jag kanske skulle prova USA under vintermånaderna? Vi får se. Jag har i alla fall jobb till och med januari ut - sen får vi se. Men, Umeå firman får klara sig själv. Visst är det till en del mitt fel - jag tar det! Men, jag m,åste ju gilla att jobba med dem jag har runt mig.

Vi får se vad framtiden har att ge. Känns i alla fall rätt att gå vidare.

Stora känslor...

Igår så lämnade jag barnen. Eller, rättare sagt, Exet kom och hämtade dom från lägenheten jag hyrt och de åkte hem till sitt hem igen. Svårt, svårt och mycket tunga känslor.

River försökte be mig på olika sätt att stanna, vilket har blivit ganska avancerat vid det här laget. Jag skulle be dommaren om att få stanna i 100 dagar. Jag berättade om hur vi kommit överens om antalet dagar med hjälp av en domare - givetvis sa han då att jag skulle be om mer dagar...

Saffi sov inte hos mig sista natten. Hon ville, efter Halloween, stanna hos mamma och så fick det bli. Undrar lite om det är hennes sätt att ta itu med situationen - trygghet och så först.

Men, idag bär det av hem igen. Landar på Arlanda sent i morgon kväll, och vet inte riktigt hur jag skall göra då. Det går inga tåg eller flyg. Jag får väl ta och ta in på ett hotell kanske och flyga upp på Tisdag morgon. Skulle ha varit perfekt om jag hade nån kompis som bodde i närheten, men...det ensamna livet fortsätter. Är man vuxen skall man ta hand om sig själv tydligen.

Hade otroligt svårt att somna igår. Kände hur varenda nervudd skrek efter flykt och huvudet spelade mig ett stort spratt. Men, somnade tillslut och vakande i tid för att ringa barnen som vanligt i morse.

Chup, chup - livet går vidare och jag är inte helt redo att ta tag i allt som behövs. Funderar på att också allvarligt ställa ett av jobben jag har på sin spets, känns inte alls roligt längre...killarna är oinspirerade, asociala och inte riktigt kapabla att ta sitt ansvar. Jag slösar helt enkelt bort min tid med projektet.

P