Tidigt, tidigt...

Vaknade halv 6 i morse. Visst, jag gick och la mig vid halv 10 - så jag fick ju sova ganska länge, men anledningen är en annan. Om lite mer än 2 veckor skall jag åka och besöka barnen igen. Känner riktigt hur det nyper i bröstet när jag tänker på det, saknar barnen så mycket så jag håller på att spricka.

Men, i och med att det också då handlar om en process med exet så är det därför jag vaknade i morse. Hon har så svårt att acceptera att tiden runt besöken med barnen är min - och inte våran. Nu har hon planerat in flera gemensamma saker som ligger på schemat - Halloween firande på skolan, fotbollsmatch och Halloween firande i kvarteren där hon bor.

Jag såg detta i veckan, då hon helt utan att kolla svarade på någon inbjudan från skolan att hon kommer med på festligheterna. Jag ställde först en försiktig fråga om hon ansåg att hon skulle deltaga, och svaret var ju självklart. tack vare att besöket ligger på en festlighetshelg så måste ju planerna förändras. Jag svarade inget direkt utan lät det ligga till sig.

Så, i morse vid halv 6 vaknade jag av att jag drömde mardrömmar om bråken runt besöken och hennes argument. Jag tog det som en signal att säga nej och hänvisa till domarens ord: "Jami skall inte på något sätt dyka upp, komma förbi eller planera in sig i normala aktiviteter runt besöken - den här tiden är till för pappan att vara med barnen och så är det".

Känner massa irritation över hennes sätt att argumentera och ta för givet att hon kan göra som hon vill - så jag sa helt enkelt nej. jag tror mig ju veta att hon inte kommer att rakt av acceptera detta - men så må det vara. Jag skall stå på mig denna gång och hålla fast.

Känner i detta att jag samtidigt blir medveten om mina brister och karaktärsdefekter, är konflikträdd och känner mig svag och utsatt. Men, om jag nu bara hittar ett bra ställe att bo på - vilket jag måste tro på - så skall detta gå bra det också. Hon får anpassa sig och ta detta. Jag vill inte ha henne petande i allt hela tiden, utan skapa en separat verklighet för barnen i detta. Domstolen är på min sida i detta, så jag behöver inte vara orolig - men det är väl rädslan för bråken som kan tänkas komma när hon inte får det på sitt sätt som är det jobbiga.

nu skall jag iväg och spela innebandy och springa av mig lite av av anspänningen, det blir nog bra bara jag tar det lugnt, gör det jag skall och håller mig till planen.