Hej,Kom hem från Gotland i Måndags efter en underbar helg. Hade det skönt och avslappnat, det var på tiden faktiskt - för jag känner hur jag fått kraft att ta itu med mina känslor runt barnen lite mer.
I går kväll fick jag för första gången se läkarrapporterna för min son. Han har fått diagnosen ADHD, vilket i och för sig var något som jag haft klart för mig under flera år, men nu finns det dokumenterat. Hans utveckling ligger på en 4-årings nivå och han är snart 6. Det är jobbig som förälder att höra detta.
I och för sig så är det inte konstigt, han fick det jobbigt när kaoset satte igång och jag flyttade ut. Vi bråkade och stog i. Exet har dock gjort ett riktigt bra jobb att söka och få hjälp med terapi och liknande. Men, grejen är att jag igår fick 25 sidor rapporter och utlåtanden från doktorer som Exet samlat på sig.
Först rapporten var från 2006 och sista för någon vecka sedan. Hon tycker inte att hon behöver dela detta med mig och har därför hållt detta för sig själv. Delar av hennes argument i det hela är att tack vare hennes sakkunskap och Sonens behov gör att hon skall ensam ha vårdnaden och betsämma när jag skall se dem.
Men det är för mig stora hål i hennes argument. Och i går natt var jag tvungen att skriva till min advokat och berätta om hennes familj, sitt beetende och hur det succesivt har blivit allt värre. Det står också klart för mig att hon är kapabel att resonera sig till i stort sett vilken sanning som helst. Att tid har passerat och besöken gått riktigt bra glömmer hon och bara ignorerar. Men, detta är snart över och jag hoppas vi skall få komma vidare snart.
En oro som ligger i botten är mitt gröna kort till USA. Om jag skulle vilja bosätta mig där och jobba behövs mitt gröna kort. När vi skiljer oss kan hon ringa till INS och berätta detta och på så sätt dra tillbaka detta. Hon gör det då omöjligt för mig att bo nära mina barn längre än 3 månader i stöten. Jag vet att hon är kapabel till detta och ber om att hon inte kommer att gå så långt. Men, jag står fast i min övertygelse att jag gör rätt och min roll som pappa kommer att bli möjlig.
Det står någonstans att man skall be för ens ovänner - Jag ber för henne att hon skall acceptera verkligheten och titta sig omkring och se vad som pågår. Jag ber att hon inte skall behöva vara arg längre och finna ro i sitt liv. Jag ber att hon skall sluta kriga och finna ödmjukhet.
Jag ber om rätten att få vara med mina barn.
4 comments:
Jag ber oxå för dig och för dina barn :9
Låter som om du har det tungt med dina barn. Ska också be för dig.. och barnen såklart. Kram på dig!
tackar...
Hello Patric :)
hur har du det??
själv så sitter jag med mitt morronkaffe och kikar runt på bloggar. ska iväg och jobba om en stund. När var det du skulle åka över till dina älskade kids??
Önskar dig en tokbra söndag
Kram S. . .
Post a Comment