Hej!
I dag är en hård dag. Eller, jag kanske borde säga att jag senaste veckan eller så har befunnit mig i en av de tyngsta perioderna av mitt liv.
Mitt ex håller på att driva mig helt galen. Hon kämpar med näbbar och klor för att jag skall betala massor med pengar varje månad i underhåll. Så har det varit ganska länge, hon har sagt en och samma sak sedan jag flyttade till sverige - Jag bor bara här för att komma undan underhållet och jag skall betala underhåll baserat på den inkomst jag tjänade innan allt hände.
Jag vet ju att jag tjänade ganska bra. Livet var enkelt och allt gott. Men, faktum var att jag knäcktes av jobbet och bröt ihop. Hennes oförmåga att lyssna och mötas runt något resonemang i detta gör att jag tror ibland att jag håller på att bli galen.
I detta försöker hon också att försinka förhandlingarna runt min tid med barnen och därmed hålla fast i något som inte riktigt gör någon glad.
Men, jag skall om 3 veckor upp framför en domare och kommer att få rätt att se mina barn. Jag skall sluta vara snäll och faktiskt hålla stånd denna gång. jag behöver inte offra mig i förhoppningen att hon skall bli resonabel och komma till sans. Jag tror inte längre på att hon är kapabel till detta. Faktum är att jag har erbjudit henne att få allt och att hon får behålla allt vi skaffat tillsammans. Men, nu när jag tänker efter kommer jag att faktiskt be om mina saker och erbjuda henne att köpa ut mig ur boet så att säga.
Jag vet att det i vissa aspekter går emot mina principer, men att ge allt till npgon som bara vill ha mer känns heller inte rätt.
Enligt min advokat kommer jag att återfå rätten att se mina barn. Jag kommer att få bli pappa igen. Men, jag skall inte kolapsa på vägen heller.
Jag ber för henne och hennes världsbild. Jag ber om att hon skall börja se mig som en snäll människa som talar sanning, det är faktiskt så idag!
Jag ber också för att hon skall se barnens behov och låta dem vara med sin pappa.
Men mest av allt ber jag om styrka att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att se skillnaden.
Kära River och Saffi, pappa kämpar för att få vara i era liv och kommer inte att ge upp. Jag gör allt i min makt för att rätta till det jag gjort fel. Tro inte på mamma när hon säger att jag övergett er, jag kämpar för att få vara er nära varje dag, varje minut. Ni är det viktigaste i mitt liv och jag älskar er båda mest av allt i livet.
No comments:
Post a Comment