Att hantera sorg...

Idag sa jag hejdå igen. Har haft det riktigt jobbigt idag med att våga känna efter. Massor av önskan om flykt har dykt upp och jag var tvungen att bara lägga mig på rummet för att inte dras iväg på nått tok. Jag vill ju inte!

Idag har det varit svårt...I och med att jag fått en extra vecka så kommer jag ku närmare barnen och känner hur det sliter i hjärta och själ. För en liten stund sedan så bröt jag ihop och grät några tårar. Det kändes bra, för det är ju den känslan som jag har så svårt att få fram, sorg, saknad, älskan och tillhörighet.

River frågade mig varför jag inte kunde vara nära så vi kunde ses varje dag, den här gången hade jag inget svar. Jag kunde inte säga mer än att jag behövde åka till sverige och jobba ihop mera pengar för att komma tillbaka i Oktober. Jag såg hur han försökte förstå, men började föreslå att jag skulle komma i September i stället. Han är så fin den mannen, han vill så gärna komma med bra ideer som fungerar, jag ser det.

Saffi den lilla damen sa OK! Hejdå pappa. Och det var det. Sen var hon igång med nästa projekt. Det är lättare med en 2.5 åring en en sex åring. Han förstår att uttrycka sig och visa känslor på ett helt annat sätt.

Men, det här är ett av de viktigaste ögonblicken i mitt liv. Jag bryter på allvar ut ur skalet och tar plats för mig. Jag säger hur jag vill att det skall vara, och står för min sak. Att begära skillsmässa kommer att ändra på saker och ting. Jag önskar vid min högsta makt att jag skall bli rättvist behandlad och kommer att acceptera min del. Det är för min och barnens skull jag gör detta och jag kommer att får tillbringa mycket tid med dom i framtiden. Jag ser det nu och känner att det är rätt saker som jag gör.

Att lämna sina barn för ännu en gång är svårt. Mitt hjärta blöder och jag vill inte känna allt det som känns - men jag har inget val, det finns ingenstans jag kan fly eller något som kan förmildra detta. Jag sitter i denna båt och måste ta hand om det som är - utan förbehåll. Jag kommer att få min belöning och kommer att finna mitt rum i denna hårda värld. Det finns någon som tror på mig och vill mig väl. Jag tror att om jag bara får gå igenom denna känsla så kommer glädjen och lättheten tillbaka, det har varit jobbigt i flera veckor nu.

Ovanpå detta så är jag rädd för var min pappa skall ta vägen, han har nu misslyckats på två hem. Denna gång fick jag veta vart han var efter det att hotellägaren på ett hotell på Kreta ringde och var orolig för hans hälsa. Jag måste släppa taget och låta honom hitta sin botten - denna sorg ligger också och gnager just nu. Jag fick aldrig träffa min Farfar, han hängde sig i desperation av vår sjukdom några veckor innan jag föddes. Någonstans är jag rädd att min pappa kommer att välja samma väg. Det är inget som jag kan göra åt detta, jag måste låta honom vandra sin väg och hitta sin tro på livet.

Skönt att skriva av mig lite, det är tunga saker som jag sitter mitt i. Men jag vet någonstans att jag inte enns är i närheten av gränsen, för jag får bara det jag klarar av. Jag kommer att vara ok. Om jag bara lärde mig att närma mig en annan människa igen skulle jag kanske ha lite hjälp, men det kommer när det är dags.

Kram, oberoende av vad jag skriver så ler jag i hjärtat efter att ha fått lekt och skojat med barnen. Jag har fått känna på deras enkla sätt att visa kärlek och ilska, samtycke och avvisande. jag har fått provat och trösta, samt fått inse att mamma är mycket viktig för dem. Vissa saker kan jag ännu inte ge, men det kommer.

Jag och Saffi fick rensa jordgubbar. Jag och River fick spela fotboll. Saffi, River och jag fick ta promenader då vi höll varandra i händerna och vi fick åka på upptäcksfärd. Jag fick rå om dem, och de fick ömhet av mig. Jag fick slag i magen, kyssar på kinden , nyp i armen och smek i håret. Jag fick berättat historier för mig, jag fick trösta tårar. Jag har fått massor och känner en värme i hjärtat som får mig att le. Allt det andra är trivialt i jämförelse, de gör mig hel, de gör mig lycklig.

Tack Jami för att du tagit hand om barnen så bra, jag kunde inte ha gjort det samma. Tack Saffi för att du kallar mig pappa, tack River för att du litar på mig.

Kram