Tacksamhet och glädje

Nu har jag sagt farväl igen. Planen säger att jag skall åka tillbaka hit i Juli för att träffa barnen, så det är inte allt för långt borta. Men, aj aj aj vad det gör ont i mitt arma hjärta just nu.

Efter en dag fylld av kramar, lek stoj och stim var det i alla fall tid för ett adjö till slut. Givetvis så hade exet inte hållt sig till planen, utan planerat in ytterligare en utflykt då jag skulle få ha barnen under några timmar på eftermiddagen. Helt plötsligt var det en fest hos en kompis där hon försöker att hitta surrogat morföräldrar där hennes egen mamma inte kan ge någon familj till barnen. Jag sa nej till att följa med, utan bad om att få möta dem innan middagen och fick en halvtimme med barnen innan middagen.

Vi la lite pussel tillsammans och brottades på golvet lite. Stora leenden och jag tänkte verkligen på att inte visa för mycket sorg och ledsenhet med tanke på dem. Men på vägen från huset där de bor och hostellet satt jag på bussen och de började göra så hemska ont. Jag kände hur hela min kropp domnade och jag bara ville fly. När vi passerade sextonde och mission som är ökänt för komersen som pågår där slog dig mig hur lätt det skulle vara att fly. Men med guds hjälp kom jag till hotellet och har nu suttit en stund och landat. Det är ok, det är så här livet ser ut. Dom små liven vet att pappa tycker om dem.

Jag önskar inte denna pina till någon, inte ens mina värsta fiender. Det är så svårt att vinka adjö och veta att det tar 3 månader innan jag får krama dem igen. Men jag kan klara detta. Jag är en stark människa som inte glömmer målet. Jag klarar allt jag bestämmer mig för, och jag har bestämmt mig att klara denna skillsmässa och återfå min rättighet att få vara med mina barn. Jag hoppas att jag skall kunna få 6 veckor om året med dem där exet inte är med och stör och styr. kanske nästa sommar kan de komma med mig till Sverige och tillbringa några veckor hos farmor ute på landet.

Jag drömmer om att få ta River i handen och gå ner efter vägen hos morsan en sommarkväll och meta i tjärnen bredvid. Sitta där och prata om saker och ting och titta på flötena ihop. Kanske saffi också vill följa med en stund. Det är målet, det är min önskan. Om jag gör det jag skall och står kavr kommer det goda att komma till mig. jag är övertygar att så länge jag inte kliver på eller i, så kommer jag att bli överraskad över de belöningar som komma skall. Det är denna tanke som just nu får mig att orka, våga och be om guds hjälp att göra för mig det jag inte kan göra själv!

Oj va jag älskar er mina små härliga barn. Pappa älskar er!!!