Melankoli

Hej alla vänner.
Först måste jag säga att allt är ganska bra med mig. Jag trivs med vardagen och har börjat hitta en meningsfull tillvaro här i Umeå. Så sakteliga har jag börjat hitta en social situation som känns bra. Jag börjar känna igen lite människor som jag häslar på när man stöter på varandra. Det är skoj och skapar en tillhörighet.

Även så känner jag att jag börjar komma i form, cykeln jag köpte har gjort under med mig. Aktiv, pigg och vältränad.

Jobbet går jättebra - jag växer, får ta det där ansvaret som jag växer med och föder av. Kanske är det sant att livet på toppen i varje organisation är ensamt, för jag har nu fått en sorts ensamhet som jag inte riktigt känner igen. Men, det är ju en del av det hela. Ansvar skapar rädsla och sporrar till fokus. Skön känsla.

Men, mitt i all denna medgång så finns den där svarta själen som inte finner mening eller långsiktig trygghet. Rotlösheten som funnits inom mig sen jag var barn är konstant. Frustrerande att det inte försvinner... Undrar ofta varför det är så. Varför inte jag kan finna lycka i vardagsslitet och glädje i att ta hand om hemmet. Nej, jag behöver de stora vidderna där jag måste skärpa sinnena.

Mitt i denna fundering så damp följande text ner från en mycket god vän som vet min hela historia.
Two Wolves: A Parable of Discernment

One evening an old Cherokee told his grandson about a battle that goes on inside of all people.
He said, 'My son, the battle is between two 'wolves' inside us all.

One is Evil. It is anger, envy, jealousy, sorrow, regret, greed, arrogance, self-pity, guilt, resentment,
inferiority, lies, false pride, superiority, and ego.

The other is Good. It is joy, peace, love, hope, serenity, humility, kindness, benevolence, empathy, generosity,
truth, compassion and faith.'

The grandson thought about it for a minute and then asked his grandfather: 'Which wolf wins?'

The old Cherokee simply replied, 'The one you feed.'

Denna kvinna har en förmåga att känna in på distans, kanske omedvetet, vad jag behöver i den stunden. Om det finns yttre, kosmiska krafter, så är det henne förkroppsligat. Jag blir överraskad över mitt påstående, jag är annars väldigt pragmatisk, men hon förvånar mig!

Summa sumarum, så handlar det ju kanske mest om att vårda de kvaliteter som efterstävas, och de skall växa och gro. Jag måste ha tålamod för att det skall ge utslag i trygghet. Ofta längtar jag bort för den enorma koncentration av intryck som kommer med det, men kanske har jag aldrig fokuserat innåt på allvar för att nå den kraften. Vem vet!!!

Kram och good spirit mrs, castner...