Som planerat, men med mer därtill...

Hej.
Efter en veckas sjukdom och jetlagg så börjar dimman lätta runt pannan och jag känner hur våren och solen ger mig massor av kraft. Efter en cykeltur efter Ume älv i några timmar så grillade jag med några vänner och åt så mycket god mat att jag storknade. sov som ett litet barn som varit på tivoli och vaknade med förnyad glädje och tacksamhet över hur bra det gick med barnen.

Exet var jätteorolig innan jag kom för hur mycket det skulle röra om med att jag träffade barnen och åkte, att de skulle bli oroliga och hon skulle bli körd i botten. Det är ju en sund tan ke, och efter att vi kom överenns om att jag bidrog med en tusenlapp i barnvaktspengar så trodde hon sig orka. Konstigt hur pengar ger kraft! Men, min känsla var och är att barnen anpassar sig efter vad som är, och genom att prata om när jag kommer tillbaka och på sås ätt undvika övergivenheten som verkar vara exets demon, ansåg jag att de jobbiga känslorna som kom upp efter första besöket inte skulle komma efter det andra. Givetvis blev jag tillsagd att jag inte visste hur saker och ting fungerade, att jag genom att jag övergett dem inte visste hur mina barn reagerade o.s.v. Jobbigt, men...

Nu sitter jag här med facit i hand. Och jag skall inte slå mig för bröstet. Men, faktum är att jag, hans som övergav dem och inte hade kunskap om barnen av alla möjliga konstiga anledningar, faktiskt hade rätt. Barnen har redan anpassat sig till vad som är och livet ser nu ut som det gör för dem - och det verkar vara helt ok! Inga känslomässiga diskussioner om varför jag inte kan stanna, inga frågor om när jag kommer eller någonting. Härligt med att intutionen hade rätt, och att jag kan landa i att barnen kommer att kunna hantera detta. Livet ligger nu mera öppet känns det som.

Så, trygghet i magkänsla ser ut som om det är en av läxorna jag måste ta till mig. jag har en sund syn på vad mina barn behöver och är en ganska ok förälder, även om jag inte är så nära som jag önskat.

Den andra saker som slagit mig är att det är dags för mig att stiga fram i rampjluset lite mer i jobbet. Jag har under de senaste åren stått bakom många roliga nya företag och hela tiden blivit blåst tackvare att jag inte haft allmänt support för mina ideer. I fredags startade så en ny fas i mitt arbetsliv. Jag blev befodrad och fick denna utmaning lagt i mitt knä. Så, enormt skoj och utmanande, men nervöst och kittlande på samma gång.

Skall till Malmö i veckan under några dagar. Ser även ut som om jag under denna månad skall resa till England också. Skoj att få röra på mig, men jag måste vara försiktig med kraften, speciellt nu efter det att jag varit sjuk.

Kram på er!