Känner oro...

Ja, nu är det snart dags - jag skall på fredag få träffa barnen igen. Ser ju jättemycket fram emot det och så.

Varje gång jag skall köpa några kläder åt barnen så är det något som sätter i gång inne i mig. Under den senaste veckan har jag börjat tänkt på vad jag skall köpa i present till barnen, och igår så kom jag så till skott. Köpte en liten klänning, en jacka och lite underkläder - allt väl så långt. Men så idag när jag pratade med dem så började min outröttliga bekräftelse känsla vakna till liv. Jag vill ju säga åt dem att jag kommer nästa helg, att jag är på väg. Men enligt sonens terapeut skall jag helst vänta tills det är 3 dagar kvar.

Det är så jobbigt att sitta med så mycket uppdämda känslor inom mig och inte kunne ge utlopp för dem. Jag har alltid haft det jättesvårt med stora känslor. Har inte kunnat vänta på julklappar och så. När jag skulle förlova mig och hade köpt ringen och kom innanför dörren hemma kunde jag inte fullfölja planen för kvällen, utan jag gick rakt fram till henne och tog upp ringen, frågade om vi skulle gifta oss. Kanske inte det mest romantiska, men det är jag - impulsiv, direkt och intensiv.

Så, nu sitter jag här med en massa oro för att barnen inte skall tycka det är roligt att se mig, inte vilja ge mig bekräftan eller inte reagera. Visst, jag vet att det är rädslor och att det inte alls betyder att det är så det kommer att igentligen bli - men det är så jobbigt att inte kunne ge utlopp för all den energi som byggs upp på insidan. Jag har tränat båda igår och idag, gått på promenader och försökt ta det lungt - men jag märker att mitt tålamod tryter och att jag vill ha instant gratifications.

P