Mina kära små saker...

Hej igen,
Hade en helt suverän dag i går, Lekte med barnen i en park och brände mig i solen. Sommaren är här, och vädret är helt fantastiskt varmt och skönt. I och för sig så glömde jag att paka undertröjor, men jag får väl gå och handla nått.

Appråpå leka med barnen! Min son har en svag autism. Det är inte lätt att hantera som förälder, men jag inser mer och mer att det faktiskt är så. Han kämpar med att försöka leka med sina jämnåriga, men faller in i ett mösnter där han tyr sig till de unga och har på nått sätt stannat i växten mentalt. Jätte jobbigt att inse, för han är den mest älsk värda människa jag träffat och jag har en väldigt speciell relation till honom. Mycket av det hela kanske handlar om att vara vilse i en värld av bråkande vuxna, men han har det jätte jobbigt.

Igår så provade jag att se hur det går för honom att leka i grupp, med andra jämnåriga. Jag kanske har lättare för att se dessa saker än mitt ex. Hon sitter ofta och pratar med sina kompisar och har jättesvårt att lugna ner sif till den nivå där hon kan iakta. Men, i alla fall - vi började spela lite Baseball och så sakteliga kom det ett helt gäng med ungar som ville slå på bollen också. Efter att ha roddat med turordning och liknande såg jag denna lilla man skina upp som aldrig förrut. Han slog bollen, härm,ade de andra killarna och tog för sig i att hämta bollen, springa ikapp och slå långt.

Även om doktorn har gett en diagnos på lätt autism, så ser jag hur jag som förälder kan bidraga till min sons tillväxt och ge honom ett självförtroende som inte finns där som det har varit tack vare att jag varit borta så länge. Skön insikt.

Och så till busfia och hennes eskapader. Hon är två pr och riktigt smart. Dagis fröknen säger att hon är ett geni, och som pappa blir man ju stolt av att höra det. Men, hon tar för sig och har ett känslomässigt språk som få andra. I och för sig kämpar hon med att dela med sig, men charmen är totalt avkädande. Pappa är fullkommligt lindad runt hennes finger. :-)

Och nu till den hårda bistra värkligheten, jag har sårat en vän genom denna blog. Vet inte riktigt hur jag skall ställa mig till detta, men det handlar om missförstånd och tolkningar av ord. Inte roligt, men jag framhäver rätten att processa det jag behöver, utan att nämna namn, på det sätt jag behöver. No games.

Dagen idag ser ut som igår, solen står rakt upp och bränner på mitt arma, nordiska skinn som är som rostad lök redan. Men, jag och barnen skall träffas på ett museum om en och en halv timme för att leka själva i 2 timmar. Det är första gången på nästan 2 år som jag är ensam med mina barn och är känslomässigt medveten (!). Jag är säker på att det skall gå bra, men det känns att jag inte riktigt är så van med detta.

:-)