Att flytta!

Hej,

Nu är det dags, I morgon skall jag flytta från hudik och börja nästa fas. Eftersom jag under det senaste året verkligen har försökt lära känna mig själv har jag börjat se mina rekationer i klart ljus också. Inte alltid det roligaste, men väldigt kraftfullt i alla fall.

Nu börjar klockan lida mot mitt i natten och jag mår inte riktigt så bra som jag kanske borde. Min planering är ju som alltid riktigt dålig. Jag har ju någonstans att bo, men bara tillfälligt. Kanske är det bra, för jag vet ju inte om det fungerar där uppe - det är ju skillnad på att besöka och att vara bofast. Jag har ju jobb, men som vanligt är det kontrakt som är tidsbstämmda och jag vet inte riktigt vad framtiden kommer att ge på den fronten.

Här är ju så uppgiften i mitt liv, att lämna över och flyta med i känslan och inte styra ihop en trygghet som begränsar mig till min egen fantasis förmåga och begränsning. Allt för ofta har jag låtit andra bestämma i rädslan över att känna mig vilsen i det okända, och med tiden har jag utvecklat en förmåga att anpassa mig efter den verklighet som legat framför mig. Kanske har det varit tvunget att vara så, jag har ibland haft ett inre kaos som önskat mig bort från det som var och sökt mig mot nya horisonter.

Men, i kväll så ligger jag och kämpar med att hålla kvar känslan av oro och ovisshet. Jag känner att jag nu börjar ta kontroll och ta mig själv på allvar. Kanske håller jag rent av på att bli vuxen och finna min egna väg i livet. Jag fick en intressant iaktagelse sänd till mig nyligen. En som kände mig tidigt i livet som jag mailat lite med berättade att minnet av mig var en människa med stor utstrålning och tillbakadragen. Kommer inte ihåg oren specifikt, men jag blev genast jätte generad och kände mig avslöjad av någon anledning. Kanske har det varit så länge, utan att jag vetat om det, att jag utstrålar en sak naturligt, och kämpar med att visa nått annat!

I alla fall, jag kan skriva hur mycket som helst just nu, men faktum är att jag är liten, rädd och orolig för framtiden - tack vare att jag inte kontrollerat mig in i den situation jag alltid annars varit i. Det är ok att må så här, så länge jag kommer ihåg att ta hand om det, för att lära känna den dåliga själv känsla jag haft sen barnsben gör det möjligt att bygga mig trygg. Att bli påmind om att självförtroendet som jag utstrålar är en positiv sak va nyttigt, och den gav mig en bra tanke om balansen mellan själv känsla och själv förtroende.

Hej då hudik för nu.