Fuck all

Idag är jag less. Det är mest på jobbet, så det kanske inte skall beröra mig allt för mycket. Men, jävlar vad less jag är.

Investerarna har gjort slut på våra pengar och är destruktiva i sitt agerande. Inte med vilje, eller utstuderat, men deras risk minimering som är deras fel gör livet en enda lång rapport och mötestid.

Jag är så jävla arg.

Deras strul riskerar att jag inte har råd att åka till barnen i sommar, och då hamnar det närma min grundmotivation. Då kan drömmar om succe och vad det nu är dra sig in i väggen. Jag är inte beredd att jobba under dessa förhållanden med denna ständiga oro och dessa många kockar i soppan. Jag blir helt galen.

Det är skönt att bara skriva av sig. Jag känner hur bitterhet och trötthet äter sig in under skinnet och hur min ilska växer. Det är direkt osunt och jag är säker på att det kommer bli värre om jag inte drar ett streck och säger stopp snart. Jag måste få plats att jobba, lugn att tänka och utrymme att agera.

Att det skall vara så jävla svårt ibland.

Men men. Jag kanske bara behöver säga ifrån, skapa utrymme och känna på hur det känns för att skapa en förändring. Det är nu i alla fall det måste ske nått annorlunda.

Jag tror jag hittade en ny sponsor igår. Vi får se, jag skall fundera i några dagar och känna efter.

Vill säga att sånt är livet, men så här skall livet inte kännas. Det skall få plats lite glädje och inspiration också.

Dålig dag

Mår inte så bra idag. Känner mig nedstämd, lite deppig och har svårt att se hoppfullt på tillvaron. Vet i och för sig vad det beror på till vissa delar, men det är likaväl jobbigt och svårhanterligt.

Har hållit på att förhandla om barnens sommar med exet. Lika oberäkneligt och ostrukturerat som vanligt. Hon agerar i affekt och ger inget. Jag försöker och försöker men i 6 år i rad så har det varit samma visa hela tiden. Min egna ekonomi är väldigt ansträngd och jag vet inte om jag har råd att hämta barnen i sommar. Känns väldigt svårt och jag är rädd för att göra dom besvikna. Men, jag vet de närmsta dagarna hur min situation ser ut och jag hoppas på en lösning.

Var ute två gånger i helgen. Inte sovit riktigt och träffade en tjej igår som jag idag inte alls fick nån signal av.

Jobbet är hutlöst stressigt och trycket är enormt. Vi balanserar med dålig kassa och försöker skära ner kostnader som vår investerare la på oss utan att vi fick kolla. Avtalen som jag fått städa i är vänner till honom och dom har varit hutlöst överbetalda. Mer ansvar, högra tryck och mer att göra - mitt i allt.

Sen kom grädden på moset i dag när jag var hem till min mamma. Hon hade druckit igen och var i väldigt dåligt skick. Skakig, lomhörd och bakis. Maten var bränd, hon åt och gick direkt och la sig och jag kände hur hela min familjesorg återigen gjorde sig påmind.

Problemen och utmaningarna hopar upp sig runt om kring. Livet känns väldigt utmanade just nu. Jag känner mig ensam och vill egentligen gråta i nån famn och bli skyddad från världen. Men, jag vet att även detta kommer att passera och att det blir bra. Får hoppas det blir snart bara så jag kan få lite luft och se lite hopp igen.

Ensamhetens nyck

Det var ett tag sen jag skrev. Jag borde nog skriva mer, för jag tenderar att hålla saker inom mig lite för mycket. 

Jag känner mig ensam för tiden. Svårt att bryta mina mönster, är trött och börjar känna mig lite ledsen. 

Jag vill så gärna ha mer kraft, jämnare med kraft. Men nu är jag inne i en tung period och har jättesvårt att bryta min tendens att dra mig undan. 

Men, det är ju när jag får förmågan att bryta mönster som jag får möjligheten att förändra. Får hoppas det blir så.