Vårkänslor och oro

Försöker igen...

Livet är snällt mot mig för tiden...eller lite i alla fall. Jag trivs, har flyttat till Stockholm och försöker utmana livet för att växa och bli hel.

I och för sig är min skilsmässa inte klar, jag skall upp i domstolen den 21 Maj för att försöka igen. Men, det är som det är och jag får försöka hålla tätt i mina känsloengagemang mot exet för att inte bli dränerad.

Annars har det hänt en hel del, precis som vanligt, i mitt liv!

Det som kanske känns mest är en justering i möten med andra människor, och mitt självförakt börjar faktiskt försvinna.

Jag börjar bli förmögen att ta emot uppskattning. Jag börjar bli förmögen att bli sedd, och jag börjar våga tro på att jag faktiskt kommer att finna kärlek igen. (Som du kanske förstår är det nått som lurar i min vass!!!)

Jag är väldigt rädd för framtiden runt min barn. Jag jobbar med att möta oron med tillförsikt och skall försöka förklara lite mer senare.

hej.