Lyckan kommer...och stannar kvar!

Under ganska många år har jag haft det svårt att bara släcka lampan och sova. Tankarna som kommit in i mitt huvud har varit väldigt skräckfyllda och uppstressande. Skillsmässa, dåligt samvete, saker jag gjort och situationer jag först långt efteråt förstått jag varit rädd - har alla dykt upp och bläddrat fram och tillbaka under mina ögonlock likt en mardröms film.

När jag inte kunnat använda TV´n som distraktion har jag läst eller lyssnat på ljudbok. Ofta, och under långa perioder har jag somnat till en film eller tv - och vaknat mitt i natten av ljudet igen.

Det slog mig i går kväll att jag på något sätt börjat sakteliga byta ut dessa rädslor mot hoppfulla saker. Jag kollade om det fanns nått på SVT play, men inget passade, jag läste lite i boken men tröttnade och släckte lampan och la mig tillrätta. Sen måste jag ha somnat utan problem, för jag minns ingen oro eller obekväm känsla som brukar vara med jämt.

Det arbete jag fortsatt gör med mig själv har tagit skriv. Jag känner trygghet i mig själv, jag börjar kunna hantera andra i min omgivning runt jobbet och deras rädslor på ett lugnare sätt och framför allt, jag börjar kunna somna lugnt och stilla på kvällen.

Alla dessa situationer, platser, tokiga beslut och sjukliga beteenden börjar bli förlåtna tror jag. Jag har processat färdigt till den grad att jag får ro i själen i alla fall i korta stunder, och livet börjar bli hoppfullt.

Kanske är det meningen att jag skall komma till en bra plats i mitt liv också, jag tror det. För det kan ju inte vara meningen att en människa skall bära allas lidande.

Jag älskar mig själv, lite mer idag än i går i alla fall.