Tröttt trött...

Hej,
Just nu sitter jag i Leipzog i Tyskland och njuter av lite sensommar. Det är 25grader varmt och solen gassar. Men, inte för att jag har fått njuta, för jag har gått omkring på en jättemässa. Den är i fem stora hallar över ett 5 kilometer stort område med över 200.000 besökare. Men, jag har i alla fall varit i värmen :-)

Men, jag är trött och sliten. Har haft det jobbigt med längtan efter barnen och känner mig sårbar och ensam. Det är väl så det blir i bland i livet - man blir trött och sliten och tycker lite synd om sig själv. När jag pratade med barnen idag kände jag en rädsla över att jag håller på att förlora dem. I och med bråken runt skillsmässa och det ovissa med vad dommaren skall säga blir jag rädd.

Jag kände igår en rädsla för att exet skall ta barnen och fly undan mig. Gömma dom för mig, men kanske är det rädslor som är ok. Jag kanske genom dem får känna på hur viktiga de är för mig.

Annars har det varit jobbigt i flera veckor. Exet påvisar att jag inte haft kontakt med barnen, men glömmer att säga att jag ringer varje dag. Hon argumenterar för att jag inte vet hur de skall skötas, hur man tar hand om dem etc. Det tär på mig och gör väldigt ont.

Jag vet att jag sårat människor i mitt liv, speciellt min familj. Jag hoppas ofta att det mesta som blivit sagt och gjort varit osagt och ogjort - men jag har försökt genom åren att vara sann, försökt att diskutera mig igenom och att stanna kvar. I detta läge vet jag inte riktigt vad jag vill med exet i framtiden. Jag tror det är skönt att slippa bråken och kaoset. Men tystanden och det okända är svårt. Jag har låtit andra fått bestämma mycket i mitt liv - ofta av snällhet med insikt om vad som pågått. Exet har styrt och ställt i mitt liv under 10år, och glömde bort att vara ödmjuk och titta sig omkring. Jag har satt ner foten och står emot denna gång. Jag kan ta vara på mig själv och känner att det kommer att gå bra. Vi får se, barnen skall i alla fall veta att jag kommer att kämpa tills jag får vara en lika del i deras liv och kommer inte att ge upp. Jag är stark och kan se och göra vad som krävs.

Krama nån!